Så är jag tillbaka i ett regnigt Strömsund. I Uppsala var det också ganska grått och fuktigt men lite varmare och lite mer löv i träden.
Min syster och jag skulle till Sy och hantverksfestivalen i lördags men det var hopplöst att ta sig dit eftersom SJ gjorde en megastor spårgrej hela helgen så man skulle få åka buss till Knivsta och tåg därifrån. Vi bestämde efter lite förhandlande att vi klarar oss med garn tills nästa mässa i februari och skippade det hela. Och jag har hört från andra att det var lite lätt kaos med bussar som var överfulla och inte gick som de skulle, panik och hetsiga känslor. Så vi tog nog rätt beslut. Och som sagt var, garn saknas egentligen inte.
I stället blev vi bjudna på middag hos nämnda syster med familj vilket var mycket trevligt. Jag saknar familjeumgänget sedan jag flyttade hit även om jag får umgänge med andra familjemedlemmar som jag saknat förut. Så riktigt bra är det aldrig.
H var på halloweenfest och övernattade på lördagen. Hans kusin var också där, kul att deras olika gäng börjar blandas nu när de går på gymnasiet. Kusinen övernattade också, bara en sådan sak.
Jag har haft mycket lästid på tåg och bussar. Just nu läser jag också en massa för att vara förberedd inför bokprat och boktipsande till lärare.
I helgen läste jag "Älgkungen" av Maria Hellbom, en fantasy för mellanstadiet, kanske upp på högstadiet.
Den utspelar sig i en Jämtländsk by och det är väldigt roligt för folk i byn pratar jamska och det är man ju inte van vid i böcker. Klara och hennes föräldrar åker hem från Stockholm till den lilla byn. Klara längtar efter att få träffa Älgkungen igen, en mytisk älg som hon lärde känna sommaren innan. Han fick henne att förstå skogen och världen och tröstade henne när hon var ledsen. Men den här sommaren blir inte som någon tänkt sig. Skogen brinner, jag gissar att Maria Hellbom inspirerats av 2018 då det var så varmt och många skogar brann ner.
På semester är också Aron, en Stockholmskille som hatar att bada, vara i skogen och göra saker ute. Han vill bara sitta och spela på sin dator. Klara tycker att han verkar vara den tråkigaste människan i världen men de får mer med varandra att göra än vad någon av dem förväntat sig.
Och Klaras faster dyker också upp oväntat. Hon är en mästerkock som rest runt och jobbat i hela världen. Ja, det händer mycket och jag tyckte mycket om boken! Den blir perfekt att tipsa om på skolorna häromkring. Och om man inte känner igen miljön så tycker jag ändå att man ska läsa för det är en riktigt bra bok på så många sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar