Det har varit en solig helg. Själv var jag på Jämtlandssemester men även där var det riktigt vårvarmt. Idag är det ganska mycket svalare och regn. Kaninen tyckte det var mycket skönt att sitta ute i regnet och sniffa på vårluften imorse.

Jag har jobbat idag efter sex dagars ledigt, nästan lite jobbigt att komma tillbaka. Som alltid när man har varit borta ett tag så har det hänt alldeles för mycket tycker jag. Böcker står på konstiga ställen, det har gallrats böcker som jag inte tyckte skulle gallras, ja folk passar helt enkelt på. Det är lite samma sak som när folk hälsat på hemma och hjälpt till i köket. Det kan ta dagar att få till ordningen igen. Problemet är att jag spenderar så mycket tid på "mitt" bibliotek så att det känns jobbigt när andra gör som de tycker, vilket de förstås alltid gör.

Min semester var härlig! Jag har sett och hört otroligt många fåglar. Utanför mitt fönster ligger det ett litet näs med pärlann (potatisland) och där har det struttat omkring en trana, ett antal orrar och i sjön har ett förnumstigt andpar plaskat omkring högljutt diskuterandes livets stora frågor. I alla fall var det så det lät. Från skogen har också haramjeckra bräkt (enkelbeckasin).

Jag målade en hylla till min vävstuga och sedan försökte jag mig på att börja solva väven, ett moment där man trär varpen genom öglor för att det  sedan ska funka när man trampar, en mycket sammanfattad beskrivning. Det gick inte bra direkt och nu förlitar mig jag som alltid på att T ska hjälpa mig att reda ut det här i sommar. Hur skulle jag klara mig utan honom?!

I helgen är det stort partaj! Två av mina syskonbarn fyller 18 i vår och nu ska vi fira ordentligt. Min pappa och faster kommer till och med, det händer inte varje år.

Jaha, så var det läsningen då som jag kanske ska komma in på lite också.

"Au revoir Agneta" är den andra boken av Emma Hamberg om Agneta, med världens tråkigaste äktenskap, barn som inte bryr sig, en mamma som tycker att hon har all rätt i världen att styra och ställa över sin dotter samt ett jobb som inte bara är oinspirerande, kollegorna märker knappt att hon är där. I första delen fick Agneta nog och rymde till Frankrike där hon skulle jobba som Au pair. Inget blev som hon tänkt, snarare bättre och hon vill aldrig åka hem. Men även i en feelgood kan verkligheten hinna ikapp en på olika sätt och ibland måste man ta itu med sådant man inte vill. Jag gillar båda böckerna och jag gillar att det kan finnas problem och vardagstristess även i en romantisk mysbok.

Min misstanke är att vi inte är färdiga med Agneta. Boken slutade med en inandning skulle jag vilja påstå. Vi får väl se.

Jag har också läst del två i fantasyserien av Cassandra Clare som heter "The last hours. Shadowhunter". Denna bok heter "Kedja av järn" och handlar om Cordelia som älskar sin bästa väns bror James och som hon gifter sig med. Problemet är dock att James är kär i Grace fast han och Cordelia vet inte att det är magi involverat i känslorna för Grace. Förutom alla kärleksförväxlingar mellan olika skuggjägare så är det onda makter i rörelse och det är ingen munter tid för skuggjägarna och nedomvändarna. Jag är mycket svag för den här typen av fantasy och längtar nu efter del tre som just kommit ut på engelska. Själv väntar jag och ser om den blir översatt till svenska.

Just nu läser jag en helt annan bok än de här ovanför. "Bron över Tangagata" är skriven av islänningen Eirikur Örn Norddahl. Först och främst så har jag alltid varit oerhört förtjust i isländska namn och ord och det får man i överflöd i den här boken. Och även om det här är så långt ifrån en feelgood som man kan komma så är det inte brist på kärlek. Boken är rolig, drastisk, sarkastisk och samtidigt vardaglig. Halldor är hemma på dagarna eftersom det är produktionsstopp på räkfabriken där han annars jobbar. Dagarna går i ett stilla tempo och det är inte utan att han längtar efter att jobbet ska komma igång igen. Under tiden funderar han på stort och smått, dricker kaffe och spanar på grannen Gyda som han är kär i. 

Utanför fönstret, mellan hans och Gydas hus är det ett stort vägarbete på gång med ett stort dike. Rätt som det en dag så får Halldor rycka ut och rädda Gyda som ramlat ner i diket och där börjar deras historia om än mycket trögt och långsamt.

En sådan där bok som ger en lite extra eftersom historien inte passar in i någon mall! Jag gillar den skarpt!