Helgen har varit lugn, känner mig fortfarande risig och trött. Är nu inne i det berömda snorstadiet vilket ju i alla fall tyder på att det går åt rätt håll. Skottade lite snö hos pappa i lördags. I nyårshelgen var det pudersnö som vägde i princip ingenting. Nu är det nollgradigt och snön är tung och sur så jag var ganska svettig efter fyrtio minuters skottande.

I veckan ska jag besöka en skolklass, årskurs 5, och ha en lektion om källkritik. Det känns lite pirrigt. Jag tror att det kommer att bli bra men jag känner inte eleverna, eller läraren direkt heller, och då är det svårt att veta vad som funkar. Hoppas på att läraren ska skicka en konstruktiv utvärdering efteråt som en vägledning inför nästa klassbesök.

"Den förgiftade konungen" av Katherine Rundell är den andra delen i serien om "Omöjliga varelser". Helt fantastiska böcker som jag måste sträckläsa eftersom det är omöjligt att sluta.

Christopher Forrester har väntat på ett tecken från Arkipelagen, ända sedan Mal offrade sig. Han vet att hon finns där ute någonstans pånyttfödd. En morgon vaknar han till sin lycka av att en drake tuggar på hans ansikte.

Men draken Jacques kommer för att få hjälp. En katastrof har inträffat. De nästan odödliga och sällsynta drakarna dör!

Katherine Rundell har en enastående förmåga att skriva spännande, hjärtskärande och roligt. Man gråter, fnissar, har lite hjärtklappning emellanåt när man läser. Och som en röd tråd är parallellen till vår egen värld, hur vi är på väg att förstöra och kanske förinta den genom vårt sätt att leva.

I julklapp fick jag "Älven" av Rosa Liksom.

Det var väldigt bra eftersom jag länge velat läsa den men inte kommit till skott. Nu är det gjort.

Den tog lång tid trots att den är tunn och egentligen ganska lättläst. Men handlingen gjorde att jag var tvungen att pausa ibland, fundera lite och koppla bort allt hemskt med att sticka en stund.

Året är 1944 och Lapplandskriget är i full gång. Flickan som berättar är på väg till älven med sina kor och vänner. Pappan ligger i kriget. Mamman, höggravid, och Farbror har åkt i förväg. Hela byn, och områdena omkring måste evakueras. Språket är kargt och flickan är pragmatisk och en överlevare. Mitt i allt elände så har hon hopp och en vetskap om att det här måste hon klara för familjens skull!

Naturen, korna och den lilla musen hon matar och som blir tam får henne att överleva. 

En fruktansvärt hemsk historia som blir ännu värre när man vet att det den är baserad på en sann händelse.