Om den här sommaren var en människa så skulle jag kalla henne för Dramaqueen!

Efter en veckas sol och stekande värme så är det idag ett jämtjockt regn och kallt. På förmiddagen var det inte ens 8 grader varmt. Nu har det stigit till 14.8 grader, men det är fortfarande långärmat och strumpor som gäller. 

När jag skulle ta ut kaninen på hans morgontoalettbesök så var han inte riktigt tänkt att komma fram. Och när han väl pallrat sig ut så gick det väldigt snabbt på toa och sedan slank han snabbt in i sovburen igen huttrandes, den har tak.

Jag förstår honom.

Jag har eldat och legat och läst hela förmiddagen. Har börjat på "Pow wow" av Tommy Orange, en mycket omtalad och speciell bok. Så här långt är den bra. Det handlar om olika personer som ska till Big Oakland Pow wow, en danstävling i traditionell indiandans. Hittills har jag läst om Tony som bor med sin mormor och som hela livet har lidit av Drome som han kallar det, det vill säga hans mamma drack och tog droger när hon var gravid vilket gav Tony ett speciellt utseende och inlärningssvårigheter, samt om Dene som samlar på historier för att kunna göra en film utifrån sin morbrors idè.

Mitt sommarprojekt är ju att läsa Jojo Moyes böcker. "Moln över Arcadia" började lite segt tyckte jag. Lottie kommer egentligen från London men i samband med kriget, andra världskriget borde det vara även om det är en aning oklart, har hon fått möjlighet att bo med en överklassfamilj vid kusten i Merham. Hon och dottern i huset, Celia, är vänner och Lottie känner sig nästan som en del av familjen. När det flyttar in nya människor i huset Arcadia börjar de hänga där och en ny värld öppnas. Men saker händer som får Celias föräldrar att uppröras och tycka att de nyinflyttade konstnärsmänniskorna har dåligt inflytande på flickorna och Celia skickas iväg till London. När hon kommer hem igen har hon med sig sin nya fästman Guy...

Sedan byter vi fokus till nutid och får lära känna den nyblivna mamman Daisy som blivit lämnad av babyns pappa Daniel. De hade precis startat en inredningsfirma när de fick barn och genom ett infall så bestämmer sig Daisy att genomföra deras eget första projekt på egen hand. Projektet är att göra om Arcadia House till ett hotell. På så sätt knyts de olika historierna och livsödena ihop på det där sättet som Jojo Moyes är så bra på. 

Någonstans där jag började förstå hur Lotties och Daisys öden hörde ihop började jag att fängslas av berättelsen och när jag läst sista sidan så tyckte jag att den var lika bra som hennes andra böcker!

"En liten tvåa med potential" av Camilla Davidsson är en feelgood med viss smärta. Jag har under hela läsningen haft en känsla av att jag kanske läst den förut men eftersom jag trots det inte kunde förutsäga handlingen riktigt så har jag läst hela. Den kanske inte är det bästa boken jag läst men inte heller den sämsta. Budskapet i den är att man ska lyssna på sitt inre och våga sätta stopp när livet inte känns bra. Genom i stort sett hela boken retade jag mig på huvudpersonen Sofia som jobbar på bank, alltid gör det hon tror att andra förväntar sig av henne och är förlovad med Oliver, den perfekte svärsonen. Hon har lyckats köpa en liten lägenhet på Östermalm som hon ska renovera. Hantverkaren visar sig vara den supersexige Arvid som ifrågasätter hennes livsval (och kakel), som läser böcker och inte tummar på sina känslor.  

Sommardagarna flyter på i maklig takt. Min plan att slappa och läsa böcker verkar lyckas bättre än planen att ta långa hälsosamma promenader med stavar, som det ju så ofta blir. Förstår inte varför... Lite svalare har det blivit de senaste två dagarna och igår regnade det rejält. Vi slåss  om den nya hängmattan som är otroligt skön att ligga i, problemet är bara att det är fullständigt omöjligt att komma i och ur den på ett graciöst sätt. H sover i den varje natt.
Eftersom alla här är rädda för att bli smittade av Corona så är det en väldigt lugn sommar, inga onödiga utflykter eller aktiviteter. När man väl funnit sig i att det är så det är så infinner sig ett lugn och jag tänker att vi kanske behöver den makliga takten i livet mer än vi tror.
Speciellt svårt är det för mig som inte riktigt berörts av den "sociala distansen" under våren  utan i stort sett kört på som vanligt.

Jag har läst "Maigret gillrar en fälla" av Georges Simeon. Jag är mycket förtjust i dessa deckarklassiker skrivna på 50-talet om den stillsamme och eftertänksamme polisen Maigret i Monmartre som röker sina pipor, tar ett glas öl och funderar sig fram till mysteriets lösning. Stilen påminner mig om Agatha Christie. Som jag skrivit tidigare i denna blogg, det är vilsamt att läsa deckare där det stora händelseförloppet utspelar sig i polisen eller detektivens inre. En bok som passar mycket bra att läsa i en hängmatta, med all tid i världen och avslappnat sinne.

Dagarna består just nu av bad i sjön minst två gånger om dagen, eftersom det har varit oerhört varmt, massor av bokläsning i skuggan och umgänge med familjen. När man hoppar i sjön är vattnet nästan ljummet vilket är tidigt för säsongen. I går natt vaknade vi av ett sällan skådat åskväder. Det blixtrade och åskade och rätt som det var kom regnet forsande. När jag kom ut på morgonen efter så var gräsmattan betydligt grönare än när jag gick och la mig.

 Två nätter har jag vaknat av två tranor som stått utanför mitt sovrumsfönster och trumpetat. Första natten sa jag till dem på skarpen och då fnös de högdraget innan de fortsatte med sitt. Inte brydde de sig om mig direkt. De har smaskat potatis ur pappas och mammas land så de är inte helt populära.

Både igår och idag fläktar det skönt och vi och kaninen tycker att det är helt ljuvligt. Vind i nackhåren och en hel del insekter blåser bort. På sjön är det full fart med båtar, bryggor, kanoter och folk som badar. Vi har också hunnit med en bryggtur vilket kan vara bland det härligaste man kan pyssla med en varm sommardag.

I morse hämtade vi vår T på bussen också. Han har åkt nattåg från Uppsala efter att äntligen ha fått semester.

Jag tog med mig en bok  som heter "Blixtbarn" av David Renklint. Började läsa och det var sjukt spännande redan från första kapitlet. Men så började H snegla på den, vilket jag förstår för det är ett mycket tilltalande omslag, och innan jag visste ordet av så hade han lagt rabarber på den. Så,under två dagar har vi läst den lite parallellt eller hur man ska säga. En otroligt spännande och bra bok! Vi rekommenderar den båda varmt samt väntar på fortsättningen som vi är fullständigt överens om måste komma!

Eli är elva år, har förlorat båda sina föräldrar i ett blixtnedslag som träffade henne och fick huset att brinna upp. Desssutom förlorade hon sin ena hand och stumpen avger strålning och har drabbats av en slags svart röta som stiger upp mot armen.

Fastern Glispa är den enda Eli har kvar och tillsammans ger de sig av på en resa för att rädda armen. Det blir både hemskt och spännande och det var helt omöjligt att sluta läsa. Den här boken kommer att få följa med mig på alla mina bokprat på mellanstadiet i höst!

Semester!

Midsommar är avklarad med härligt sommarväder, dans runt stången, lekar, god mat och trevligt sällskap.

Men det måste sägas... Inte ens vår mest entusiastiska midsommarfirare, som för övrigt har fyllt 15 för inte så länge sedan, hade samma geist när det var dags att klä stången och leka. Plötsligt är det fullt av tonåringar i familjen som vill gå runt och hänga med varandra och inte vara med oss vuxna. Det känns skönt på ett sätt för en som inte älskar att leka men också väldigt vemodigt. Ska de nu börja krångla och bli stora och leva sina egna liv!

Imorgon packar jag in mitt barn och en kanin i bilen och sedan far vi på semester till mamma och pappa. T kommer någon gång i helgen tror vi, när han får semester.

Som vanligt är det trångt i bagaget eftersom min semesterläsning, och ett par stickprojekt ska med plus lite annat förstås.

Jag lider som vanligt av akut resfeber och har gått omkring här i ett par dagar med små högar med packningar på olika ställen och samtidigt försökt städa. Inte mycket har blivit gjort i värmen kan man konstatera.

Katherine Webb är en författare som jag rekomenderar varmt. Jag har just läst hennes "Gömställen" som handlar om den lilla byn Slaughterford. Året är 1922 och ett mord begås. Den unga flickan Puddy är i chock eftersom hennes bror anklagats för mordet och hon kämpar för att hitta den rätte mördaren. Till sin hjälp har hon godsägarens fru; Irene.

Boken är inte en deckare även om mordet har en viktig plats i berättelsen.

Jag känner att jag inte gör den bästa reklamen för boken utan sammanfattar bara med ; LÄS!

Jag har också läst en liten novell av P O Enquist som heter "Öknens alla blommor". Den var väldigt speciell och är nog den jag gillar bäst av hans verk.

  

Nu är det sommar på riktigt!

I tisdags var det skolavslutning här i Uppsala. H och hans pappa åkte och badade på Fyrishov för att fira. Lite kallt var det att bada ute så det blev mest inomhus förstod jag. Resten av veckan har jag och H varit lediga tillsammans. Vädret har varit riktigt soligt och varmt och vi har haft det mysigt. Fast, jag får umgås ganska mycket själv med kaninen eftersom mitt barn hellre sitter och spelar online med sina kompisar. Sedan har det varit fotbollsträningar och imorgon drar han iväg på  match i Märsta. Men så är det ju. Det är  bara för en gammal mamma att tugga i sig.
Jag gillar sommarläxan han kom hem med, en läsutmaning som går ut på att barnen ska läsa mer än lärarna under lovet. Fixar de det så blir det en belöning. Belöningar går ALLTID hem!
Vi (eller okej då, jag) har bestämt att det ska vara minst en halvtimmes läsning varje dag. Det är ju det där att komma igång, sedan blir han ofta uppslukad och tycker att det är härligt.

I solen och värmen har jag ägnat mig åt boken Svälten" av Magnus Västerbro. Min mamma har lobbat för den i ett par år vid det här laget men jag har inte kommit till skott förrän nu. Den var riktigt bra! Det handlar om nödåren 1867, 1868 och 1869 då det först blev missväxt i norra Sverige, främst Västerbotten på grund av kylan som kom alltför tidigt och sedan året efter då det blev så torrt i södra Sverige att skörden förstördes. Magnus Västerbro förklarar hur samhällsynen och de rikas politiska värderingar styrde hjälpinsatserna och gjorde att katastrofen blev mycket större än nödvändigt eftersom de som styrde ansåg att de som var fattiga och inte klarade sig och sina familjer rådde för det själva och att de bara skulle blir lata och bortskämda om de fick hjälp. Han beskriver svält som företeelse genom historien på olika platser i världen. Boken var mycket intressant och förklarade mycket. Vi pratade om det igår vid middagen och konstaterade att politikerna resonerar likadant fortfarande, i samband med Coronakrisen till exempel. Drabbade länder ska inte få för mycket hjälp, inga bidrag utan lån som de måste betala tillbaka. Fortfarande tycker man på något plan att det är ens eget fel att man inte kan försörja sig och behöver hjälp. Dessutom är det förenat med skam att inte kunna göra rätt för sig.
Mycket bra skrivet och lärorikt. Jag har läst med stor behållning.

Jag tänkte att jag ska försöka göra listor på de författare som jag läst allt av. Och eftersom jag hade Majgull Axelsson-maraton för några somrar sedan så börjar jag med hennes böcker. Men, jag har bara valt hennes skönlitteratur, förutom "Rosario är död" som jag med mycket upprörda känslor läste för länge sedan på lärarlinjen. Hon har också skrivit ett antal reportageböcker.
Men,det första som naturligtvis hände när jag började skriva listan var att jag upptäckte att jag missat en bok. 2018 kom en antologi som heter "Vänskap och varma tassar" där Axelsson skrivit ett kapitel. Den räknas kanske inte in bland hennes romaner men får ändå komma med. Och jag lär ju få beställa den på biblioteket i sommar för jag blev lite sugen på att läsa hela boken.

Majgull Axelsson

• Långt borta från Niefelheim
• Rosario är död
• Slumpvandring
• Aprilhäxan
• Jag heter inte Miriam
• Den jag aldrig var
• Ditt liv och mitt
• Moderspassion
• Is och vatten. Vatten och is

• Vänskap och varma tassar