Mina stackars gurkor och tomater står på balkongen och fryser. I förrgår fick de lite sol och värme på sig men annars är det mulet, regnigt och förhållandevis kallt. 

Tomatplantorna har sina små gula blommor men de kommer nog inte att förmå utveckla röda tomater, om ens kart.

I söndags plockade jag hallon runt gården men de var inte så stora och ganska maskätna. Igår åt jag upp det mesta ända tills jag plötsligt kände mögelsmak och då var det slut på det roliga. De låg i frysen tills igår morse men tydligen räckte det med en dag i kylskåpet för att det skulle vara kört. 

Hm, det här blev en deprimerad odlingsdrapa men jag känner en viss pessimism inför odlingarna just nu.

I frysen har jag röda och svarta vinbär. DE kommer att bli goda. Och i helgen ska jag plocka mer vinbär. Ganska mycket var lite omoget i söndags.

Idag blir det lunch med pappa och faster och sedan ett webbinarium på eftermiddagen om elever och deras digitala kompetens utanför skolan. Ett intressant ämne. Internetstiftelsen har haft flera intressanta webbinarium under våren och sommaren som jag följt och nu tror jag att det här är det sista. 

I morse när jag cyklade till jobbet såg jag tre bussar fullproppade med lärare som åkte iväg på äventyr. Jag saknar verkligen inte de där studiedagarna då man skulle åka iväg, knyta ihop kollegiet och ladda inför terminen. Oftast var det tramsiga lekar inblandade också och det är bland det mest plågsamma jag vet  på jobbet.

Under sommaren har jag haft sällskap med Herman Lindqvist och hans bok "När Sverige var i gungning: frihetstiden i skuggan av det ryska hotet". Nästan nio timmar av kungar, drottningar, krig och politik. Jag är mycket förtjust i Hermans böcker och sövande uppläsningsröst. Jag har någon gång skrivit på den här bloggen att det är så tryggt med den där rösten och Hermans historieböcker. Man vet hur det ska gå, inga besvärliga överraskningar. En bok som jag lyssnade på för något år sedan lästes upp av en lite förkyld Herman, aningens nasalt och täppt. Det var en speciell känsla. Och i den här boken som är hans senaste så hör man att han blivit gammal, lite sluddrig, lite darrig. Man kan tycka att det skulle vara jobbigt att lyssna på men på något sätt känns det personligt och nästan lite hemtrevligt.

Och så var det själva temat i boken då...

Helst ärligt så har det varit lite ofokuserad lyssning från mitt håll. Har jag suttit eller legat lite väl bekvämt så har jag somnat som en stock. Och har jag pysslat med något annat samtidigt som jag lyssnat så har jag tappat tråden. Den något mumliga och sövande rösten, namn som droppas hit och dit, militärord och årtal gjorde det osedvanligt svårt att koncentrera sig. Men något borde ändå ha fastnat och kan läggas till på min inre hårddisk.