Äntligen har vi haft några soliga och ganska varma dagar. Jag gullar varje dag med mina gurk-och tomatplantor på balkongen och hoppas att de ska göra omtag men egentligen är jag ganska pessimistisk. Jag tror att det har varit för nattkallt och gråmulet under allt för lång tid. Men de får stå där med sina halvstora gurkor och tomatkartar ett tag till utifall att.

Nästa vecka ska de fixa min lägenhet! Redan när jag flyttade in för ett år sedan stod det i besiktningsprotokollet att jag skulle få nya tapeter och målat i alla tre rummen plus badrummet men sedan har det inte hänt något. Så för någon vecka sedan hörde jag av mig och frågade om det inte skulle hända snart? Så nu minsann.

När det blir dags kommer jag att flytta hem till huset på pappas gård . Det blir lite pendling men det kan det vara värt.

Nu är förtidsröstningen igång och jag såg på nyheterna igår att gapet mellan blocket minskat. Genast blev jag fruktansvärt nervös på den nivån att jag inte kunde somna. Om det blir Tidöregeringen en omgång till vet jag inte vad jag ska ta mig till! SD kommer att få en massa makt då och det skulle vara förödande! De styr redan alltför mycket vilket vi ser resultatet av överallt i samhället. 

Nu har moderaterna lovat gratis barnomsorg vilket ju är superbra men tror jag på det?! NEJ! Jag tror inte att det är ett löfte de kommer att uppfylla. Min analys är att det inte finns pengar eller intresse efter valet för ens hälften av allt partierna lovar just nu. Varför har inte Tidöregeringen gjort alla de där sakerna under de senaste fyra åren?

Och en sista sak om valet. Var är debatten om miljön och klimatet??? Hur kan det vara så tyst? Vi har bränder och översvämningar, senast en lerlavin i Nepal.  

En bok som jag läst om lite här och där heter "Tallums sång" och är skriven är Lina Schollin Ask. Den handlar om tre personer. Gunnar är änkling sedan ett år och får nog. Han packar sin sovsäck, havregryn, låser dörren och går iväg. David har fått sitt första jobb på Skogskyrkogården. Hans föräldrar släpper inte taget utan behandlar honom som ett barn. Han har epilepsi och de kan inte släppa sin oro. Klara är höggravid när hennes man dör i en bilolycka. När hon blir ensam upptäcker hon saker om honom som vänder upp och ned på hennes bild av deras gemensamma liv.

På Skogskyrkogården möts de tre och en osannolik kontakt uppstår.

Boken är lättläst och bra. Jag tänker lite på "Tranorna flyger söderut" av Lisa Ridzén. Från början kändes det som att jag inte kunde fokusera och komma in i den men det handlade nog mer om mitt fokus och humör. När jag väl fastnade så tyckte jag mycket om den.