Bokmässan!

I onsdags eftermiddag satte jag mig, samt två kollegor, på tåget och åkte till Göteborg.

Tåget var fyllt av bibliotekarier, en och annan författare och andra glada bokfanatiker.
Väl framme gick vi ut i den nästan ljumma höstluften, höll på att bli påkörda av minst en spårvagn på vägen till hotellet som också vimlade av bokmänniskor.
Rummet var betydligt lyxigare än de jag brukar ha i Borås, van hotellsovare som jag numera är.  Jag sov på den fluffigaste kudde jag sett på många år, det var så att jag halkade av den emellanåt. Efter att vi installerat oss gick vi ut på stan och tog en öl. Och vad pratar då bibliotekarier om på puben?! Jo, det självklara svaret är naturligtvis bokhyllor! Vi kikade nämligen in på ett bibliotek på vägen som hade fantastiska, vita, låga rundade hyllor på hjul. Jag kollade idag på nätet om jag kunde hitta dem i någon katalog, men det gjorde jag inte förstås.
Så, dagen efter, var det äntligen dags för själva bokmässan.
Vi var där en kvart innan det hade öppnat då vi hade hört att det skulle ta extra lång tid att ta sig in på grund av säkerhetskontroller. Men, det gjorde att vi var inne fem minuter innan det ens hade öppnat.
Efter fem minuter hade jag tappat bort båda kollegorna och sedan såg jag dem inte på hela dagen.
Det är svårt att berätta allt jag såg och hörde, det var ju så mycket. Men, jag lyssnade på författaren Johanna Lindbäck som berättade om sin nya bok som jag ska läsa så fort jag bara kan.

Sedan lyssnade jag på ett seminarium om att illustrera faktaböcker och ett annat samtal om när böcker kan sätta ord på känslor.
Riktigt spännande blev det när Alice Bah Kuhnke skulle presentera den nya läsambassadören. Om man inte är inne i bibliotekssvängen så kanske det är svårt att se varför det här är viktigt (fråga min sambo), men det är ett viktigt uppdrag; att få barn och unga att läsa, att vara en förebild, att jobba för att lyfta frågan. I år har man dessutom vidgat uppdraget till att gälla vuxna också.
Anne-Marie Körling hette den förra ambassadören och hon avtackades nu efter två år. Hennes efterträdare är Johan Anderblad, för mig känd som BolibompaJohan, vilket gör att jag måste kolla efternamnet varje gång jag ska säga eller skriva det.
Det kommer nog att bli bra. Han tänker nog arbeta på ett helt annat sätt än Körling och det är nog en förutsättning, att göra det till sitt eget.

Efter åtta timmars travande, med tunga bokkassar på axeln, en massa spännande samtal snurrandes i huvudet, lite för lite mat och vatten och folk i alla hörn så började jag gå i cirklar, hittade inte dit jag skulle och började känna mig allmänt ledbrutenoch det var dags att ta sig tillbaka till tåget.
Lite generad var jag under resan då min fötter inte var helt fräscha och jag satt bredvid en man i mörk kostym, guldklocka och lillfingerring. Som tur var snarkade han ganska högt emellanåt så då kändes det som att vi var kvitt...
Det var i alla fall fantastiskt roligt att få åka på mässan och jag skulle lätt kunna åka dit varje år!