Lördagskvällar är bra sköna. Vi sitter och tittar på "DjungelGeorge", fast ska sanningen fram så klarar jag bara tio minuter i taget sedan måste jag göra något annat för att inte storkna.
H har varit på badhuset med sin pappa och kompis. jag skulle försöka plugga men råkade läsa i två timmar i "Etthundra mil" av Jojo Moyes i stället (hoppsan).
Den var så mycket mer fängslande än "Silver Bay".

Jess är en ensamstående tvåbarnsmamma som kämpar för att hålla näsan ovanför ytan.  Hennes jobb är dels att åka hem till folk och städa, dels att jobba på en pub. Hennes styvson, tonårskillen Nicky, blir slagen och trakasserad av ett ett gäng värstingkillar och dottern Tanzie är bara intresserad av en sak, matte.
Tanzie är ovanligt begåvad i matte och hennes lärare vill att hon ska börja på en privatskola. För att få pengar till det tänker Jess låta henne vara med i en mattetävling som hon är så gott som säker på att hon ska vinna. Men, hur ska de ha råd att ens åka till tävlingen?!
En av Jess arbetsgivare, Ed, har ställt till det ordentligt för sig och hamnat i en insideraffär. Han är för tillfället portad på kontoret och har en massa tid som han inte vet vad han ska göra av.
På grund av olika omständigheter råkar Ed lova att han ska skjutsa Jess och hennes familj till tävlingen, något han hinner ångra ett antal gånger.
Det blir en resa ingen av dem kommer att glömma.
När slutet närmade sig grät jag en skvätt, vilket är ganska ovanligt för att vara jag nuförtiden (bortsett från att jag också snyftade lite igår när jag läste ut "Allt jag önskade" av Lucy Dillon). 
 En något sockersöt, gullig historia med en visst allvar i var exakt vad jag behövde den här helgen. Man vet att hur eländigt allt än är så kommer det att ordna upp sig på något vis till sist. Och den här gången gillade jag huvudkaraktären.
När jag skulle somna igår kväll fick jag för övrigt dåligt samvete, ungefär som om jag pratat skit om en kompis när jag tänkte på att jag dissat Lucy Dillons huvudperson. Jag började tänka att jag säkert skulle ha varit mycket mer generös om det varit en man som gjort som Caitlin och att jag borde ha varit glad för att Dillon skapat en huvudperson som inte bara var genomgod utan som man faktiskt kan tycka är irriterande...