Arvid och Lydia

I morse hade jag räknat med att bli sen till jobbet för att kunna följa med H som skulle få en spruta. Men, något snopet, så blev han dålig när han skulle borsta tänderna. Så vips hade vi ändrat planerna för dagen och slappar nu i soffan.
Kaninen blev mycket konfunderad. Jag hade precis stoppat ut honom i buren och sedan hämtade jag honom igen. Inte för att han hade något emot att komma in igen, men som den vanekanin han är så fattade han verkligen ingenting!
Solen skiner och det är lite kallare ute idag. En riktigt härlig oktoberdag.

Jag lyssnar just nu på "Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg. När Pernilla Augusts film kom 2016 så valde jag bort den eftersom den fick något ljumma recensioner.
Krister Henrikssons uppläsning av boken är en lågmäld historia om Arvid och Lydia som älskar varandra men som gifter sig på varsitt håll. Efter tio år träffas de igen och inleder ett hemligt förhållande.
Beskrivningen av Arvids förste son, som han får med en fattig flicka, betalar för och installerar hos fosterfamilj känns sorglig. Det som gör mig aningens upprörd är att det av Arvid (och Söderberg) tas med en klackspark. Den stackars mamman får knappt träffa sitt barn, pojken flyttas godtyckligt vid fyra års ålder från en fosterfamilj till en annan. Jag inser att det skrevs i en annan tid då kvinnor och barn inte räknades på samma sätt, man förstod inte att små barn kunde bli lidande av separationer och brist på kärlek, men det är ändå sorgligt.
Det är intressant att få en inblick i Hjalmar Söderbergs bild av förra sekelskiftet, hans bild av samhället, klass och kärlek. Men jag retar mig på Arvid som hela tiden har sitt eget bästa i blicken och när Lydia försöker styra sitt eget liv så får hon inte mycket för det. 
Det är fortfarande ett par timmars lyssning kvar, så jag vet förstås inte riktigt hur det ska sluta, men jag har en känsla av att det inte kommer att gå så jättebra. Jag har förstås hört om bokens handling förut också.