Veckans roligaste besök på biblioteket var helt klart sexåringarna. Det var en hel månad sedan de kom förra gången, så det var lite svårt att komma ihåg hur det skulle gå till för dem. Men de var glada och väldigt entusiastiska.
En flicka kom fram till mig efter att hon lämnat  tillbaka sina böcker och sa med darrande röst och tårfyllda ögon att
-jag har börjat sakna mina böcker nu...
Så kan det gå när man haft sina låneböcker så länge, de blir ens vänner. Nu visade det sig att det var "Mamma Mu" hon hade haft och när hon förstod att hon kunde låna andra Mamma mu-böcker så kändes det bra igen!
 Annars så har veckan präglats av dataproblem. Vi har fyra datorer på biblioteket och datasupporten har fått komma och greja med alla fyra. Undrar om de är sugna på att blockera mitt telefonnummer...
Ute är det höst, regn och rusk. Ganska mysigt att vara inomhus bland böckerna.

"Allt jag önskade", Lucy Dillons senaste bok, är en sådan där bladvändare som helst ska läsas i ett svep, under en mysig filt, med något gott i närheten.
Intrigen är sorglig.
Caitlin och Patrick har separerat. De kan inte prata utan att bli osams. De törs inte berätta om beslutet för de två barnen, men naturligtvis känner de på sig att något händer. Caitlin vill inte flytta från huset, som hon ärvt av sin moster och när Patrick måste flytta på grund av sitt jobb så beslutar de att han ska vara med barnen varannan helg hos sin syster, Eva.
Eva är änka efter sin kände skådespelarman och hon har i princip gömt sig i sitt lyxiga hus med sina två mopsar.
När den nya familjen ramlar in så förändras hennes liv betydligt mer än hon hade anat. Och hon påverkar dem lika mycket också. Caitlins dotter, Nancy, fyra år, slutar nästan att prata som ett resultat av familjekrisen. Men Eva och hennes mopsar lyckas knyta an till Nancy och blir en trygghet när inte föräldrarna räcker till.
Jag gillar boken, man vet vad man kan förvänta sig. Däremot tycker jag inte riktigt och Caitlin. hon är egocentrisk och tar inte ansvar för sitt liv. Patrick gör minsann inte allt rätt han heller, men på något sätt får man känslan av att han är lite mer ärlig och generös.
Ett tag tänkte jag till och med att Caitlin inte förjänade att det skulle gå bra, fast det är klart att det gjorde, annars hade det inte varit en feelgood-roman.