Högläsning

Idag har vi haft sista dagen i skolan. Imorgon är det avslutning och min klass lämnar mig och skolan för nya äventyr. Två år går fort och ändå känns det som om vi camperat ihop i evigheter. Det är helt makalöst vad de har växt på de här åren. Jag kommer att tänka på dem och undra hur det går framöver.
Nu på slutet har jag läst Magda Eggens bok "Jag måste berätta." Det är hennes självbiografiska berättelse om hur hon överlevde andra världskriget och Auschwitz. Hon berättar rakt på sak och utan försköningar om hur hon och hennes familj tvingades upp på godstågen på väg till koncentrationsläger och hur de skiljdes åt. Hennes föräldrar och lillasyster dödades medan Magda och hennes syster Eva överlevde mot alla odds. Man får läsa om lukterna, svälten, de döda människorna som ingen plockar bort och vanmakten. Berättelsen blir ännu starkare av att man också får se foton på familjen, från koncentrationslägret och på judarna med sina davidstjärnor på kläderna. Klassen har lyssnat koncentrerat och upprört. De kan bara inte förstå hur det kan bli så här. En sak som Magda Eggens förmedlar är att lidandet inte tar slut bara för att man överlever. Hon lyckas verkligen förmedla hålet i hjärtat som aldrig läker, känslan av att man alltid är ensam, även med ny familj.