Om en stund ska vi väcka H ur hans tupplur och följa med kusinerna till skridskobanan. Det har varit en dag med solsken och rätt kallt så isen borde vara bra.

Jag läser om Linnéa Persson som aldrig blivit älskad och som ljuger och stjäl i sin kamp för att hitta ett bra liv. Hon ser inte att hennes handlingar hela tiden gör det värre för henne. Jag har precis hunnit till det tillfälle när hon möter sin rival och den person som i hennes ögon står i vägen för lyckan. Hur kan en människa hamna så snett i tillvaron? Hon hade ju syskon som växte upp i samma erbarmeliga miljö och de klarade sig. Vad var det i Linnéa som gjorde att hon hamnade där hon gjorde?
När jag läser om alla de ställen i närheten av där jag själv vuxit upp så får jag en fruktansvärd hemlängtan! Även om jag själv inte levde under andra världskriget så har jag växt upp med berättelserna om hur det var då. Och trots att livet nu är helt annorlunda så är det på något konstigt sätt sig likt.
Bortsett från allt det där som jag känner igen så är "Silversnöret" en mycket spännande historia och välskriven bok som jag varmt rekomenderar!
(Pappa, den här ska du läsa...!)