Jag läser vidare i "Silversnöret" och kan inte låta bli att tycka synd om Linnéa trots att hon ljuger, är kleptoman och beskrivs som en person utan förmåga till empati. Peter Lucas Erixon beskriver henne sakligt men ändå med någon slags förståelse. Linnéa var ett offer, ingen tvekan om det. Frågan jag ställer mig är om hon hade kunnat leva ett bättre liv om hon fått rätt hjälp eller om hennes inre var så trasigt och hon var så skadad att det inte hade spelat någon roll? Då och då hör vi om människor som löper amok och gör oförlåtliga saker och jag undrar alltid om det fanns någon eller något som hade kunnat hindra att det hände?

Förra året hade jag inte tid att hoppa på någon av alla de roliga läsutmaningar som man kan hitta på olika bokbloggar. Men nu har jag hittat en som passar mig bra. http://www.ordochingavisor.se/ utmanar oss att uppmärksamma att det är 100 år sedan August Strindberg dog genom att läsa tre av hans romaner. Eftersom Strindberg har funnits på min att-läsa-lista i hela mitt liv ungefär så är ju detta ett utmärkt tillfälle att hoppa på tåget.