Jag har just läst inlägget jag skrev i fredags och konstaterat att det kanske lät en aning knäppt...Jag är en ganska vanlig person, varken särskilt inne eller unik, och jag hakar sällan på trender utan går efter min egen smak. Och jag trivs ganska bra med att vara jag.
Vi har haft en fantastisk dag. H fyller fem år idag och aldrig har han väntat så mycket på sin födelsedag. Igår kväll var vi hos kusinerna och premiärgrillade, fick med oss en kusin hem på övernattning och det gav helt klart en extra dimension till firandet att ha en kompis på plats redan från början av dagen.
Boken på nattygsbordet i helgen är en, i alla fall för mig, okänd författare; Helena Blavatsky. Boken heter "Jag ger mig av- Men inte ensam" och består av nio noveller. Blavatsky levde i slutet på 1800-talet, kom från Ryssland men levde ett äventyrligt liv på olika ställen. Vissa menade att hon hade fantastiska övernaturliga gåvor medan andra ansåg att hon var en skicklig skojare. Novellerna handlar om andlighet och magi. De två första är bäst, tycker jag så här långt Håller just nu på med en lång novell som heter "Ett förtrollat liv" som jag tycker känns lite högtravande. Men, boken är ganska lättläst med tanke på dess ålder.

citat på kroppen

På bokbloggsjerkan idag är frågan om man kan tänka sig att skaffa en tatuering med citat från böcker?
På den frågan får jag nog svara ett bestämt nej!
När jag var sjutton, arton år funderade jag på att skaffa en tatuering.Det var ganska coolt tyckte jag. Men, plötsligt blev det väldigt inne och vips hade väldigt många tjejer i min ålder tatueringar. Och då tyckte jag inte att det var så lockande längre. Och nu känner jag mig nästan mer unik som inte har någon och så får det nog förbli. Det är så med mig, att hur gärna jag än vill vara inne och cool så vill jag samtidigt vara unik vilket är en olösbar kombination...

Solsken utanför fönstret, det går knappt att tänka sig att i förrgår var det snöstorm. Vi är nu friska igen.  Ja, jag har också hunnit vara sjuk en sväng. I tisdags kväll låg jag och H bredvid varandra i soffan och dividerade om vem som var sjukast...Imorgon ska vi på nioårskalas och nästa söndag är det äntligen dags för oss att fira femårskalas! En stor dag som vi väntat länge på.
Jag tänkte jerka igår, men det handlade om vilken teater man ångrat att man sett eller någon man tycker att alla borde se och plötsligt kom jag knappt ihåg en enda teater i mitt liv, så jag tyckte inte att jag kunde bidra så mycket.
Min bok på nattduksbordet just nu är "Extra bekvämt på safariklubben" av Alexander Mc Call Smith. Det är Mma Ramotswe som jag har återupptagit bekantskapen med. Mma Ramotswe är nu gift med sin J.L.B Matekoni, bilmekanikern och livet rullar på med nya fall på detektivbyrån. Egentligen tycker jag att det är de små mellanspelen som är roligast att läsa, som till exempel när Mma Makutsi laddar för att prata med Mma Ramotswe om vem som egentligen ska ha sitt te i den största tekannan, ett mycket känsligt ämne. När jag läser börjar jag också längta efter en fortsättning på tv-serien. Den var mysig fredagsunderhållning.

Dagens boktips

Jag måste bara nämna en bok som jag tror kommer att vara en av de bättre av årets nyutkomna.
Majgull Axelsson har precis gett ut "Jag heter inte Miriam". Det handlar om en romsk flicka under andra världskriget som genom en slump överlever koncentrationslägret. Boken är skrämmande aktuell när man ser de oacceptabla förhållanden många romer lever i ännu idag på 2000-talet! Jag ska läsa den så fort jag får tag i den.

Det är tisdag eftermiddag. H har klargjort att han inte tänker ta av sig pyjamasen idag och han har sett ett antal timmar film. Då och då tvingar jag honom att lyssna på en saga bara för att han inte ska få fyrkantiga ögon. Annars är han ganska pigg, men han ska vara hemma med sin pappa imorgon.
Jag roar mig med Margaret Beauforts intriger och spel för att föra fram sonen till tronen. Det är fascinerande läsning som inte blir sämre när man vet att hon faktiskt kommer att lyckas, mot alla odds. Intressant är det också att läsa om samma händelser som beskrivs i "Den vita drottningen" som handlar om Margaret Beauforts konkurrent , drottningen Elisabeth Woodville, fast ur det motsatta perspektivet. Tur att man inte levde i England på 1400-talet säger jag bara.

Måndag hela dagen...

Den här måndagen började inte så bra. I Uppsala har det snöat hela natten vilket gjorde att mina fötter var blöta redan halv åtta i morse och det är ett faktum att inget gör mig så kinkig som att gå runt med blöta fötter. Min kollega som jag åker med på morgnarna hade redan hunnit åka så jag fick krångla med bussen och var femtio minuter sen till jobbet, med blöta strumpor.
Sedan blev allt mycket bättre när jag fick se att min tenta blivit godkänd! Med nöd och näppe visserligen men det bekymrar mig inte nämnvärt just nu. Tyvärr ringde de från dagis och sa att H var sjuk så då ramlade jag ner på jorden igen och imorgon blir det vab.
Jag läser Philippa Gregorys  "Den röda drottningen". Jag gillar hennes historiska romaner där man får följa de engelska kungligheterna i deras strider om makten. Den här gången handlar det om Margaret Beaufort som vid 28 års ålder hunnit bli änka två gånger och hade en son, Henrik Tudor, som hon absolut ville se som kung, kosta vad det kosta ville.

Boksamlare eller inte?

Efter en riktigt härlig söndag tar jag nu tag i veckans jerka som behandlar frågan huruvida läsare behöver samla på böcker eller inte. Förr i tiden samlade jag absolut på böcker och kunde inte skiljas från dem, vare sig de var bra eller inte. I ärlighetens namn fanns det många saker jag inte kunde skiljas från förr.Gamla kläder, skor, tidningar, tja grejer som jag förknippade med minnen helt enkelt. Jag hade också många principer om allt möjligt i livet som jag inte tänkte rucka på. Men, så blev jag äldre, jag flyttade några gånger och insåg att det finns inget så tungt i världen som flyttkartonger fulla med böcker. Jag fick familj och insåg att principer kostar mycket onödig energi när all energi man har behöver gå till ens viljestarka barn. Så då släppte jag taget om ett antal principer och började skänka bort böcker, om de inte betydde något alldeles speciellt för mig och det visade sig vara en ganska trevlig känsla att skicka vidare läsvärda vänner till andra vänner.
Så nu gör jag ungefär som Annika och sparar på minnen av böcker, genom den här bloggen och i min skrivbok där jag skriver ner allt jag läst.

Den här veckan kan man delta i en utlottning av fina bokaskar också när man jerkar, inte dumt alls. Se här !