Och värmen håller i sig...

 På olika vädersidor och nyhetsprogram utlovas regn. I framtiden... När det där regnet ska komma skjuts upp hela tiden. Jag är inte nöjd, kaninen är inte nöjd. Ingen jag känner är nöjd.

Vi får se helt enkelt. Idag är det torsdag och efter den här veckan har jag två arbetsveckor kvar och sedan är jag ledig!

I helgen åkte vi till Viks slott, mellan Uppsala och Örsundsbro, och badade. Det var premiär för mig och superhärligt! När semestern börjat och vi är hos pappa ska jag bada varje dag. Det är ett löfte till mig själv.

Igår var det Sommarboken i Enköping. Nästan 20 barn dök upp, pysslade kollade in böcker, drack saft och åt isglass.

Förutom att jag delade ut glass så var jag också ansvarig för en station där den som ville fick göra en AI-bild.

Temat för i år är väsen och hjältar men också fokus på källkritik. En aktivitet som de tipsar om är just AI-bilder där man skriver olika beskrivande ord, på engelska, och sedan gör AI-programmet en unik bild. Barnen tyckte att det var jättekul och bortsett från att man måste skriva på engelska så är det lätt att använda, kräver ingen inloggning eller konto. Gratis är det också.

Sidan heter Huggingface och jag tänker att det kommer att vara användbart när man vill jobba med skolklasser i höst också.

Nu får det vara nog med att läsa gamla dammiga Nora Roberts-böcker. Jag borde ha hejdat mig själv när jag i något konstigt ryck beställde "Dödlig årgång".

Jag läser ju egentligen bara hennes romantiska böcker men det här var nog en av hennes spänningsromaner. Helt säker är jag inte för det var lika mycket romantik som spänning. Inte en av hennes bästa böcker .

Däremot var dagens andra bok en riktig höjdare.

Carina Burman har skrivit en något svårdefinierad bok om deckarförfattarinnor och deras alster. I "Drottningar och pretendenter" skriver hon om sina favoritdeckarförfattarinnor från genrens barndom. En otroligt läsvärd bok med en enda nackdel. 

Nu är jag sjukt sugen på att läsa de gamla klassikerna; P. D. James, Agatha Christie, Dorothy Sayers med flera.

Och det är ju inte som att ens läslista var tom innan.

I köket ligger kokboken "LCHF 2.0" av Åsa Falkman Fredriksson och Anna Hallén. T har lagat någon av rätterna men jag var lite besviken. Recepten verkar inte så smaskiga som jag hoppats.

Matt Haig har skrivit ett gäng bra barnböcker samt några vuxenromaner som jag har läst. Böckerna har lite fantasytema med en filosofisk botten som tilltalar mig. Men, boken jag just nu läser är något helt annat. Den heter "Skäl att fortsätta leva" och handlar om när han var 24 år och drabbades av en mycket svår depression och ångest. Jag har inte läst så långt än men det är ingen barnlek han gått igenom. Boken har Matt Haig skrivit för att hjälpa andra i samma situation för det är ju som han skriver. Ingen i omgivningen  kan någonsin förstå hur det är, hur gärna man än vill.

 Och när man är sjuk så tror man att man är ensam i hela världen och då kan en bok vara en tröst och en vän som ger en en gnista av hopp

 Imorgon är det midsommarafton och vi ska fira med systrar, syskonbarn samt kusin med familj. Plötsligt är det flera av syskonbarnen som har annat för sig, numera är det alltid lite oklart hur många som dyker upp men så ska det väl vara med tonåringar.

Den här veckan har varit extremt varm på jobbet och jag har inte varit glad. Min bästa vän är bordsfläkten som jag gosar med så fort tillfälle ges. Igår kväll och i natt tror jag att det har regnat lite till vår stora lycka. Men den rotblöta som så väl behövs blev det nog inte är jag rädd.

I tisdags hängde jag med fotbollsskolan här. På morgonen fick de yngre barnen besöka bokbussen, stor succé, och på eftermiddagen kom de lite äldre barnen till biblioteket. Trots total syrebrist i lokalen efter att de gått så var jag väldigt nöjd och de också.

Äntligen har jag fått alla svaren på mina frågor om Pa Salt. Den sista delen i "Sju systrar" "Atlas- Historien om Pa Salt" av Lucinda Riley var oväntat bra och jag är imponerad över alla trådar som knöts ihop på slutet. Jag måste säga att det var en ganska avancerad intrig och lite svårt var det ibland att komma ihåg saker från de tidigare böckerna  för att hänga med i den här. En kollega berättade att hennes mamma inte fixade alla turerna utan tyckte att den var helt omöjlig vilket jag kan förstå.

En bra och läsvärd bok i alla fall och jag mycket nöjd över att nu kunna lägga serien till handlingarna!

En annan bra bok som jag just läst är Jenny Colgans senaste, "Kärlek på den lilla ön i havet". Jag vet faktiskt inte vilken del i serien det är. Många böcker finns det plus att det förvirrar lite att hon har skrivit flera serier i ungefär samma miljö och stil. Bra är det i alla fall och vad man än kan tro så är inte böckerna likadana utan författaren har förmågan att variera sig vilket är lite av en bedrift får man väl ändå säga.

Sommarlovet är här!

 Igår var det skolavslutning och det var en glad fjortonåring vi fick hem. Han och kompisarna firade med att äta sushibuffé på eftermiddagen och sedan såg vi film och smaskade godis.

Idag jobbar jag sista lördagen för sommaren. Sedan är det bara fem veckor till semester, pust. Eller ja, det kommer att gå bra men om det blir så där varmt som de hotar med så blir det kämpigt. Jag minns 2018...

I torsdags var jag på konsert med systerns kör i orangeriet på Botaniska, där de brukar ha sin vårkonsert. Som vanligt var det vacker sång och gemytlig stämning. Akustiken där ger alltid en extra dimension till musiken. Ikväll blir det middag hos samma syster eftersom hennes man har fyllt år i veckan. Och imorgon ska vi på middag till svärmor innan hon far iväg på Norrlandssemester. Så det är mycket nu, men mest roliga saker. 

Min bil och jag har haft en förtroendekris på senaste tiden. Vid den årliga besiktningen fick jag underkänt på en bakreflex bland annat. Jag lämnade in bilen på verkstad men när jag hämtade den visade det sig att de inte bytt ut reflexen eftersom de inte hade rätt sort och inte kunde få tag i någon. Så jag har ringt runt till verkstäder, vi har dammsugit nätet efter rätt sort och jag har till och med haft mejlkontakt med en tekniker på bilbesiktningen för att få råd men ingen har kunnat hjälpa mig. Till sist beställde jag ändå tid för ombesiktning, T lyckades bända loss reflexen och putsa den inuti (vilket fick till följd att den gick sönder och han fick limma ihop den) och jag tänkte att nu får det bära eller brista. Går den inte igenom besiktningen så säljer jag det gamla skrället.

Eftersom jag väntat i det längsta med ombesiktning i hopp om att kunna lösa problemet så hann jag få en dags körförbud vilket ALDRIG har hänt förut.

Väl på plats beskrev jag alla mina våndor för den sympatiska besiktningskvinnan som meddelade att hon tänkte vara snäll och godkänna bilen men att det bästa är att ändå åtgärda saken. Hon sa också att det duger med en rektangulär reflex från macken eller Biltema som man kan sätta ovanför den gamla. Varför kunde ingen ha sagt det förut??!! Det skulle ha tagit mig en kvart att åka och köpa en sådan och sätta fast och jag hade sluppit all den vånda och nedlagda tid i onödan.

Ibland blir jag bara så trött.

Så till läsningen...

"Lantbiblioteket vid älven" av Josefin Eman är en ovanligt trevlig feelgood tycker jag. Den utspelar sig bland mygg och mylta(hjortron) i Tornedalen. Författaren kommer själv därifrån vilket man känner. Hon vet vad hon pratar om.

Edda bor i Stockholm, är bibliotekarie men skriver på en avhandling. Efter dålig handledning får hon sparken och går miste om forskningsanslaget. Desperat söker hon andra jobb, helt inne på att hon ska skriva klart avhandlingen på egen hand. Men ekonomin och bristen på jobb i Stockholmstrakten får henne till slut att söka ett bibliotekarievikariat i Tornedalen över sommaren. 

I den lilla byn älskar man sitt bibliotek och hon blir snabbt en viktig person för byborna. Men naturligtvis finns det också de som inte gillar att en ung tjej från Stockholm kommer med nymodigheter. Jag gillade boken och tyckte att den kändes fräsch, trots att jag egentligen är oerhört less på feelgood som utspelar sig i bokhandel eller på bibliotek.

"Au Pif" av Emma Handberg är en kokbok med fransk mat med små kåserier , foton och kommentarer om mat. Den rör sig i samma värld som Agnetas, ni vet "Je mápelle Agneta" och "Au revoir Agneta". Som vanligt med Emma Hamberg så är det något med hennes livsglädje och entusiasm som får mig att bli väldigt sugen på ganska mycket av hennes recept trots att jag egentligen inte tror att jag skulle gilla maten. Lustigt det där...

"Diabetesboken jag skulle ha behövt när jag fick min diagnos" av Lars Erik Litsfeldt lånade jag eftersom jag tänkte att det lät intressant för mig som på sistone fått jobba med för högt blodsocker. Kanske behöver även jag den här boken, tänkte jag?

Men nja, det var inte så mycket nytt. Boken är inte sprillans ny och kanske har det hänt saker de senaste två åren som gör att författarens revolutionära insikter inte är så nymodiga och uppseendeväckande idag?

"Tur i kärlek" kan vara den i särklass sämsta bok jag någonsin läst av Nora Roberts och jag tänker inte ödsla tid på att skriva om den. Min enda kommentar är

- läs den inte!

 I lördags packade vi bilen och for på landet för första gången i vår. Där blommade äppelträden som galna och när man ställde sig under ett så var det ett öronbedövande hummelsurr. 

Förra sommaren var en flopp i fråga om surströmmigsfester. När jag hade semester, i juni och första halvan av juli, så fanns det ingen surströmming att köpa. På grund av överfiske så för strömmingen en tynande tillvaro. Sedan åkte jag hem och började jobba och då minsann dök det upp burkar i affärerna och jag fick kort från olika restickiga människor i familjen som smaskade hej vilt. När min familj kom hem hade de med sig två burkar och jag var överlycklig! Vi åkte till landet och äntligen skulle jag få min surströmming. Men vad hände då! Jo, vi glömde burken hemma och det blev inget. Jag tror faktiskt att jag grät en skvätt så besviken blev jag. Hela vintern har sedan de där två burkarna stått i kylskåpet och frestat mig och i lördags var det äntligen dags! Jag var uppihejsan hela dagen bara av att tänka på middagen och det var så ljuvligt gott! Och dessutom finns det en burk kvar till en annan helg.

Annars så gick helgen åt till att greja i trädgården, pyssla om kaninen som kände sig väldigt vilse och nervös, läsa i solstolen och ha det bra. Till och med tonåringen tyckte att det var en mysig helg.

Jag har just plöjt två böcker av Nora Roberts, "Midnattsdåd" samt "Vännerna från Templeton House". 

"Midnattsdåd" är hennes senaste och jag har lite svårt att artbestämma den. Ska den räknas som spänning eller romantiskt? Innehållet är lika delar av båda skulle jag säga. Den handlar om Harry Booth som är en mästertjuv alla kategorier. Hans bana började när han var nio år och mamman var sjuk i cancer. För att inte han och mamman skulle hamna på bar backe började han göra inbrott och det visade sig att han var så begåvad på området att ekonomin för alltid var säkrad. Problemet blev förstås när han hittade sitt livs kärlek och Harrys fiende hotade med att skada henne. Ja, ni fattar upplägget. Man får glatt släppa alla förväntningar på någon typ av realism och bara hänge sig åt historien.

"Vännerna från Templeton House" är egentligen tre böcker i en, alltså en hel serie. Det är en äldre serie och jag kan inte med den bästa viljan säga att den åldrats med behag. Huvudpersonerna är karikatyrer; bombnedslaget, familjeflickan och den extremt ordentliga och smarta nörden.

Karlarna är snygga, starka, lyckade och ganska otrevliga (i mina ögon) mot de här tjejerna. När jag säger otrevliga så menar jag att de förstår sig på sina kvinnor bättre än kvinnorna själva och att de behöver överbevisa dem om vad de vill ha och behöver. Känslan är 90-talsfeelgood och den är också från 1996. Nora Roberts har tack och lov utvecklats och jag tror inte att hon skulle skriva den här boken idag.

Efter långhelg...

 Att vara ledig så här mycket som jag varit den senaste tiden är ljuvligt, och livsfarligt...

Det är som att jobbet, väckarklockan och alla plikter försvinner i ett dis och det känns fullständigt orimligt att inrätta sig i ledet igen.

Vi har haft en ljuvlig helg, soligt och varmt, släktkalas och en massa häng.

Idag har jag träffat både ettor och tvåor. Med tre veckors skola kvar innan det blir sommarlov så är de rätt spralliga och glada. Jag konstaterade att de börjar kännas stora. Nu är det mer kapitelböcker än Börja läsa-böcker som gäller. Lite fnissade jag när några plötsligt ville "ställa sig i led" på böcker i stället för i kö. Anar att lärarna pratar mycket om att stå i led för tillfället. Det är väl så det brukar vara, ju spralligare desto mer prat om led och ordning.

Jag har läst "Drömtyderskan" av Gudrun Wessnert, en barnbok som utspelar sig på riddartiden och handlar om en flicka som växt upp i ett kloster med sin mor samt två bröder som är drängar till två riddare som åker runt på tornerspel. Jag tyckte om boken som jag gjort med alla Gudrun Wessnerts böcker men tyvärr känns det som en sådan där typisk bok som är så fel för barnen som ska läsa. Främst är det bokomslaget som får mig att misstänka att det är så. Trots att boken är relativt ny; 2019, så har den ett "gammalt" omslag som naturligtvis passar mycket bra till innehållet men jag vet ju. Har en bok "fel" framsida så kan det vara nästan omöjligt att låna ut den, hur bra den än är.

Så, jag hoppas att den har sina läsare men tvivlar.

Glömde en bok....

 Den här har jag också läst sedan sist. 

"En kärlekshistoria i Cornwall" av Liz Fenwick

Som jag sagt tidigare, trots att ingen av Liz Fenwicks böcker ingår i någon serie så hör de ändå ihop genom landskapet.

Det har varit en solig helg. Själv var jag på Jämtlandssemester men även där var det riktigt vårvarmt. Idag är det ganska mycket svalare och regn. Kaninen tyckte det var mycket skönt att sitta ute i regnet och sniffa på vårluften imorse.

Jag har jobbat idag efter sex dagars ledigt, nästan lite jobbigt att komma tillbaka. Som alltid när man har varit borta ett tag så har det hänt alldeles för mycket tycker jag. Böcker står på konstiga ställen, det har gallrats böcker som jag inte tyckte skulle gallras, ja folk passar helt enkelt på. Det är lite samma sak som när folk hälsat på hemma och hjälpt till i köket. Det kan ta dagar att få till ordningen igen. Problemet är att jag spenderar så mycket tid på "mitt" bibliotek så att det känns jobbigt när andra gör som de tycker, vilket de förstås alltid gör.

Min semester var härlig! Jag har sett och hört otroligt många fåglar. Utanför mitt fönster ligger det ett litet näs med pärlann (potatisland) och där har det struttat omkring en trana, ett antal orrar och i sjön har ett förnumstigt andpar plaskat omkring högljutt diskuterandes livets stora frågor. I alla fall var det så det lät. Från skogen har också haramjeckra bräkt (enkelbeckasin).

Jag målade en hylla till min vävstuga och sedan försökte jag mig på att börja solva väven, ett moment där man trär varpen genom öglor för att det  sedan ska funka när man trampar, en mycket sammanfattad beskrivning. Det gick inte bra direkt och nu förlitar mig jag som alltid på att T ska hjälpa mig att reda ut det här i sommar. Hur skulle jag klara mig utan honom?!

I helgen är det stort partaj! Två av mina syskonbarn fyller 18 i vår och nu ska vi fira ordentligt. Min pappa och faster kommer till och med, det händer inte varje år.

Jaha, så var det läsningen då som jag kanske ska komma in på lite också.

"Au revoir Agneta" är den andra boken av Emma Hamberg om Agneta, med världens tråkigaste äktenskap, barn som inte bryr sig, en mamma som tycker att hon har all rätt i världen att styra och ställa över sin dotter samt ett jobb som inte bara är oinspirerande, kollegorna märker knappt att hon är där. I första delen fick Agneta nog och rymde till Frankrike där hon skulle jobba som Au pair. Inget blev som hon tänkt, snarare bättre och hon vill aldrig åka hem. Men även i en feelgood kan verkligheten hinna ikapp en på olika sätt och ibland måste man ta itu med sådant man inte vill. Jag gillar båda böckerna och jag gillar att det kan finnas problem och vardagstristess även i en romantisk mysbok.

Min misstanke är att vi inte är färdiga med Agneta. Boken slutade med en inandning skulle jag vilja påstå. Vi får väl se.

Jag har också läst del två i fantasyserien av Cassandra Clare som heter "The last hours. Shadowhunter". Denna bok heter "Kedja av järn" och handlar om Cordelia som älskar sin bästa väns bror James och som hon gifter sig med. Problemet är dock att James är kär i Grace fast han och Cordelia vet inte att det är magi involverat i känslorna för Grace. Förutom alla kärleksförväxlingar mellan olika skuggjägare så är det onda makter i rörelse och det är ingen munter tid för skuggjägarna och nedomvändarna. Jag är mycket svag för den här typen av fantasy och längtar nu efter del tre som just kommit ut på engelska. Själv väntar jag och ser om den blir översatt till svenska.

Just nu läser jag en helt annan bok än de här ovanför. "Bron över Tangagata" är skriven av islänningen Eirikur Örn Norddahl. Först och främst så har jag alltid varit oerhört förtjust i isländska namn och ord och det får man i överflöd i den här boken. Och även om det här är så långt ifrån en feelgood som man kan komma så är det inte brist på kärlek. Boken är rolig, drastisk, sarkastisk och samtidigt vardaglig. Halldor är hemma på dagarna eftersom det är produktionsstopp på räkfabriken där han annars jobbar. Dagarna går i ett stilla tempo och det är inte utan att han längtar efter att jobbet ska komma igång igen. Under tiden funderar han på stort och smått, dricker kaffe och spanar på grannen Gyda som han är kär i. 

Utanför fönstret, mellan hans och Gydas hus är det ett stort vägarbete på gång med ett stort dike. Rätt som det en dag så får Halldor rycka ut och rädda Gyda som ramlat ner i diket och där börjar deras historia om än mycket trögt och långsamt.

En sådan där bok som ger en lite extra eftersom historien inte passar in i någon mall! Jag gillar den skarpt!