Igår var det skolavslutning och det var en glad fjortonåring vi fick hem. Han och kompisarna firade med att äta sushibuffé på eftermiddagen och sedan såg vi film och smaskade godis.
Idag jobbar jag sista lördagen för sommaren. Sedan är det bara fem veckor till semester, pust. Eller ja, det kommer att gå bra men om det blir så där varmt som de hotar med så blir det kämpigt. Jag minns 2018...
I torsdags var jag på konsert med systerns kör i orangeriet på Botaniska, där de brukar ha sin vårkonsert. Som vanligt var det vacker sång och gemytlig stämning. Akustiken där ger alltid en extra dimension till musiken. Ikväll blir det middag hos samma syster eftersom hennes man har fyllt år i veckan. Och imorgon ska vi på middag till svärmor innan hon far iväg på Norrlandssemester. Så det är mycket nu, men mest roliga saker.
Min bil och jag har haft en förtroendekris på senaste tiden. Vid den årliga besiktningen fick jag underkänt på en bakreflex bland annat. Jag lämnade in bilen på verkstad men när jag hämtade den visade det sig att de inte bytt ut reflexen eftersom de inte hade rätt sort och inte kunde få tag i någon. Så jag har ringt runt till verkstäder, vi har dammsugit nätet efter rätt sort och jag har till och med haft mejlkontakt med en tekniker på bilbesiktningen för att få råd men ingen har kunnat hjälpa mig. Till sist beställde jag ändå tid för ombesiktning, T lyckades bända loss reflexen och putsa den inuti (vilket fick till följd att den gick sönder och han fick limma ihop den) och jag tänkte att nu får det bära eller brista. Går den inte igenom besiktningen så säljer jag det gamla skrället.
Eftersom jag väntat i det längsta med ombesiktning i hopp om att kunna lösa problemet så hann jag få en dags körförbud vilket ALDRIG har hänt förut.
Väl på plats beskrev jag alla mina våndor för den sympatiska besiktningskvinnan som meddelade att hon tänkte vara snäll och godkänna bilen men att det bästa är att ändå åtgärda saken. Hon sa också att det duger med en rektangulär reflex från macken eller Biltema som man kan sätta ovanför den gamla. Varför kunde ingen ha sagt det förut??!! Det skulle ha tagit mig en kvart att åka och köpa en sådan och sätta fast och jag hade sluppit all den vånda och nedlagda tid i onödan.
Ibland blir jag bara så trött.
Så till läsningen...
"Lantbiblioteket vid älven" av Josefin Eman är en ovanligt trevlig feelgood tycker jag. Den utspelar sig bland mygg och mylta(hjortron) i Tornedalen. Författaren kommer själv därifrån vilket man känner. Hon vet vad hon pratar om.
Edda bor i Stockholm, är bibliotekarie men skriver på en avhandling. Efter dålig handledning får hon sparken och går miste om forskningsanslaget. Desperat söker hon andra jobb, helt inne på att hon ska skriva klart avhandlingen på egen hand. Men ekonomin och bristen på jobb i Stockholmstrakten får henne till slut att söka ett bibliotekarievikariat i Tornedalen över sommaren.
I den lilla byn älskar man sitt bibliotek och hon blir snabbt en viktig person för byborna. Men naturligtvis finns det också de som inte gillar att en ung tjej från Stockholm kommer med nymodigheter. Jag gillade boken och tyckte att den kändes fräsch, trots att jag egentligen är oerhört less på feelgood som utspelar sig i bokhandel eller på bibliotek.
"Au Pif" av Emma Handberg är en kokbok med fransk mat med små kåserier , foton och kommentarer om mat. Den rör sig i samma värld som Agnetas, ni vet "Je mápelle Agneta" och "Au revoir Agneta". Som vanligt med Emma Hamberg så är det något med hennes livsglädje och entusiasm som får mig att bli väldigt sugen på ganska mycket av hennes recept trots att jag egentligen inte tror att jag skulle gilla maten. Lustigt det där...
"Diabetesboken jag skulle ha behövt när jag fick min diagnos" av Lars Erik Litsfeldt lånade jag eftersom jag tänkte att det lät intressant för mig som på sistone fått jobba med för högt blodsocker. Kanske behöver även jag den här boken, tänkte jag?
Men nja, det var inte så mycket nytt. Boken är inte sprillans ny och kanske har det hänt saker de senaste två åren som gör att författarens revolutionära insikter inte är så nymodiga och uppseendeväckande idag?
"Tur i kärlek" kan vara den i särklass sämsta bok jag någonsin läst av Nora Roberts och jag tänker inte ödsla tid på att skriva om den. Min enda kommentar är
- läs den inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar