Att vara ledig så här mycket som jag varit den senaste tiden är ljuvligt, och livsfarligt...
Det är som att jobbet, väckarklockan och alla plikter försvinner i ett dis och det känns fullständigt orimligt att inrätta sig i ledet igen.
Vi har haft en ljuvlig helg, soligt och varmt, släktkalas och en massa häng.
Idag har jag träffat både ettor och tvåor. Med tre veckors skola kvar innan det blir sommarlov så är de rätt spralliga och glada. Jag konstaterade att de börjar kännas stora. Nu är det mer kapitelböcker än Börja läsa-böcker som gäller. Lite fnissade jag när några plötsligt ville "ställa sig i led" på böcker i stället för i kö. Anar att lärarna pratar mycket om att stå i led för tillfället. Det är väl så det brukar vara, ju spralligare desto mer prat om led och ordning.
Jag har läst "Drömtyderskan" av Gudrun Wessnert, en barnbok som utspelar sig på riddartiden och handlar om en flicka som växt upp i ett kloster med sin mor samt två bröder som är drängar till två riddare som åker runt på tornerspel. Jag tyckte om boken som jag gjort med alla Gudrun Wessnerts böcker men tyvärr känns det som en sådan där typisk bok som är så fel för barnen som ska läsa. Främst är det bokomslaget som får mig att misstänka att det är så. Trots att boken är relativt ny; 2019, så har den ett "gammalt" omslag som naturligtvis passar mycket bra till innehållet men jag vet ju. Har en bok "fel" framsida så kan det vara nästan omöjligt att låna ut den, hur bra den än är.
Så, jag hoppas att den har sina läsare men tvivlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar