I lördags packade vi bilen och for på landet för första gången i vår. Där blommade äppelträden som galna och när man ställde sig under ett så var det ett öronbedövande hummelsurr. 

Förra sommaren var en flopp i fråga om surströmmigsfester. När jag hade semester, i juni och första halvan av juli, så fanns det ingen surströmming att köpa. På grund av överfiske så för strömmingen en tynande tillvaro. Sedan åkte jag hem och började jobba och då minsann dök det upp burkar i affärerna och jag fick kort från olika restickiga människor i familjen som smaskade hej vilt. När min familj kom hem hade de med sig två burkar och jag var överlycklig! Vi åkte till landet och äntligen skulle jag få min surströmming. Men vad hände då! Jo, vi glömde burken hemma och det blev inget. Jag tror faktiskt att jag grät en skvätt så besviken blev jag. Hela vintern har sedan de där två burkarna stått i kylskåpet och frestat mig och i lördags var det äntligen dags! Jag var uppihejsan hela dagen bara av att tänka på middagen och det var så ljuvligt gott! Och dessutom finns det en burk kvar till en annan helg.

Annars så gick helgen åt till att greja i trädgården, pyssla om kaninen som kände sig väldigt vilse och nervös, läsa i solstolen och ha det bra. Till och med tonåringen tyckte att det var en mysig helg.

Jag har just plöjt två böcker av Nora Roberts, "Midnattsdåd" samt "Vännerna från Templeton House". 

"Midnattsdåd" är hennes senaste och jag har lite svårt att artbestämma den. Ska den räknas som spänning eller romantiskt? Innehållet är lika delar av båda skulle jag säga. Den handlar om Harry Booth som är en mästertjuv alla kategorier. Hans bana började när han var nio år och mamman var sjuk i cancer. För att inte han och mamman skulle hamna på bar backe började han göra inbrott och det visade sig att han var så begåvad på området att ekonomin för alltid var säkrad. Problemet blev förstås när han hittade sitt livs kärlek och Harrys fiende hotade med att skada henne. Ja, ni fattar upplägget. Man får glatt släppa alla förväntningar på någon typ av realism och bara hänge sig åt historien.

"Vännerna från Templeton House" är egentligen tre böcker i en, alltså en hel serie. Det är en äldre serie och jag kan inte med den bästa viljan säga att den åldrats med behag. Huvudpersonerna är karikatyrer; bombnedslaget, familjeflickan och den extremt ordentliga och smarta nörden.

Karlarna är snygga, starka, lyckade och ganska otrevliga (i mina ögon) mot de här tjejerna. När jag säger otrevliga så menar jag att de förstår sig på sina kvinnor bättre än kvinnorna själva och att de behöver överbevisa dem om vad de vill ha och behöver. Känslan är 90-talsfeelgood och den är också från 1996. Nora Roberts har tack och lov utvecklats och jag tror inte att hon skulle skriva den här boken idag.