Jag har alltid varit väldigt svag för Jojo Moyes, men jag kan utan att tveka säga att den här senaste, "Bergens stjärnor", är hennes bästa någonsin! Den innehåller kärlek, vänskap, spänning, historia, böcker, bibliotek, ja allt man behöver i en bra bok. Jag har fnissat och gråtit omväxlande.
Året är 1937. Alice Wright, en ung engelska, känner sig som en fånge. Hon bor hemma hos sina föräldrar som tycker att allt hon gör är fel. Hon känner hela tiden att hon inte passar in. När den stilige och spännande amerikanen Bennett kommer på besök och friar till henne så ser hon sin chans. Hon följer med Bennett och hans far till Kentucky. Ingenting blir dock som hon tänkt sig. Hennes fängelse byts bara ut mot ett annat. Men så startar president Roosevelts fru Eleanor, ett projekt som ska hjälpa befolkningen under depressionen. Genom att skicka ut ridande bibliotekarier till fattiga människor som bor avsides i bergen så vill man ge dem möjlighet till en ljusare framtid. Alice blir en av dem, fullständigt mot sin mans och svärfars vilja.
Alice och de andra kvinnorna som antar uppdraget får kämpa mot väder och oländig terräng, aggressiva hembrännare och andra män som känner sig extremt hotade av starka kvinnor som styr över sina egna liv. De svetsas samman och blir vänner för livet.
Jag blev totalt fast i boken från första sidan till sista! Det gick inte att sluta läsa och det var en ren plåga att gå på jobbet igår och veta att det var trettiofem sidor kvar som jag inte kunde läsa på hela dagen och därför inte fick veta hur det skulle sluta.
När boken väl avslutats på kvällen så kände jag mig tom! Det kändes som att jag förlorat en nära vän. Idag har jag klappat den några gånger och Alice och hennes vänner finns hela tiden i mina tankar.
Lyckost dig som inte har hunnit läsa den än!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar