Efter att ha läst den ena feelgood-boken efter den andra i min bibliotekshög så börjar jag att nå botten av högen bredvid min säng. Tur är väl det. Om drygt en vecka blir det semester och då vill jag kunna gräva i en av de andra högarna i sovrummet, där mina egna olästa böcker ligger. Jag vill förstås låna på biblioteket i Norrlands inland också när vi kommer dit, en viktig semestertradition. Nåväl, där i botten ligger ett par lite mer seriösa böcker vilket inte är så dumt som omväxling.

En, som jag avslutade i morse innan jobbet, var "Bara pest" av Ljudmila Ulitskaja.

 

Året är 1939, i Moskva. En vaccinforskare slarvar lite med sin skyddsutrustning precis innan han ska iväg och presentera sina rön. Det leder till att han insjuknar i lungpest vilket sätter igång en rad dramatiska händelser. Alla han har stött på hamnar i karantän och de är inte så få. Folk som haft någon som helst kontakt med forskaren hämtas och låses in utan att få veta varför.

Boken är ganska tunn och lättläst trots det tunga ämnet. Den är byggd på en verklig händelse. Jag tyckte att den var klart läsvärd.

Julidikten 2023

 Jag kan sova

utan att somna

jag kan springa

utan att ta ett språng

jag kan tala

utan att röra på läpparna

jag kan skratta

utan att hosta fram

ett skratt

Jag kan gråta

utan att fälla en tår

Jag kan drömma 

utan att sluta mina ögon

men jag kan inte

glädjas över vintergäckens

korta liv:

att blomman skiljs

brutalt från sin rot-

men själv är jag ändå

en girig blåklockstjuv

Ur

Utan längtan-inget liv

-Maria Wine-

 I fredags, ganska precis när jag skulle gå till bussen från jobbet, så kom regnet. Och jisses vad det regnade! Efter att ha varit fullständigt överhettad i flera veckor så var det en sådan befrielse trots att det också var väldigt blött. Jag vadade i mina sandaler i vattenpölarna och det kändes nästan som att fötterna ångade lite. Ja, det var ren och skär lycka. Och sedan regnade det i princip hela dagen igår och det har regnat en del idag också. 

Idag har jag orkat åstadkomma en hel del på jobbet och den känns så skönt att vara sig själv igen och inte bara vilja ligga ner med en fläkt tryckt mot pannan.

Jag vill tipsa om en helt fantastisk "börja skolan-bok". Elin Johansson och David Henson har skrivit den fantastiskt fyndiga och roliga "Skolan börjar snart...och ingenting är klart" som handlar om fröken som ska få sin allra första klass. Det är tur att hon har Lena som också ska vara lärare i klassen och som jobbat i evigheters evighet. Det är bara det att Lena bryter benet precis en vecka innan skolan börjar. Åh, nej! Hur ska den nya läraren fixa allt? Hon vet ju inte vad barnen vill ha.  Men hon kommer på en briljant idé. Utklädd till brevbärare cyklar hon runt och spionerar på alla barnen för att se vad de tycker verkar vara kul. Och när första skoldagen kommer har hon med nöd och näppe hunnit förbereda en massa saker...

Om jag skulle ha haft en etta i höst skulle jag helt klart ha läst den här högt för dem.

I helgen läste jag också Dag Öhrlunds enda feelgoodskapelse (vad jag vet) nämligen "Det lilla hotellet på rue dÀmour", där berättaren är ett hotellrum i Paris. Tillsammans med det övriga möblemanget samt nyckeln diskuterar rummet gästerna och vad som händer. Det låter skumt men funkar ganska bra trots allt. Det är en ganska lågmäld och filosofisk historia och jag tyckte att den var helt okej. När jag var på bokmässan i Göteborg 2019, eller möjligtvis 2018, så lyssnade jag på ett samtal där författaren berättade om boken och blev lite nyfiken. 

Månadens dikt juni 2023

 Fisken vänder om,

som en skugga, omöjlig att fånga.

Bryggan silar solljuset randigt,

slår sönder prismorna från havet.

Hettan stiger, går till angrepp

mot tunna kläder, obekväma skor

Jonas Modig

Ur

Mellan öarna i de långa sunden

2017

Och värmen håller i sig...

 På olika vädersidor och nyhetsprogram utlovas regn. I framtiden... När det där regnet ska komma skjuts upp hela tiden. Jag är inte nöjd, kaninen är inte nöjd. Ingen jag känner är nöjd.

Vi får se helt enkelt. Idag är det torsdag och efter den här veckan har jag två arbetsveckor kvar och sedan är jag ledig!

I helgen åkte vi till Viks slott, mellan Uppsala och Örsundsbro, och badade. Det var premiär för mig och superhärligt! När semestern börjat och vi är hos pappa ska jag bada varje dag. Det är ett löfte till mig själv.

Igår var det Sommarboken i Enköping. Nästan 20 barn dök upp, pysslade kollade in böcker, drack saft och åt isglass.

Förutom att jag delade ut glass så var jag också ansvarig för en station där den som ville fick göra en AI-bild.

Temat för i år är väsen och hjältar men också fokus på källkritik. En aktivitet som de tipsar om är just AI-bilder där man skriver olika beskrivande ord, på engelska, och sedan gör AI-programmet en unik bild. Barnen tyckte att det var jättekul och bortsett från att man måste skriva på engelska så är det lätt att använda, kräver ingen inloggning eller konto. Gratis är det också.

Sidan heter Huggingface och jag tänker att det kommer att vara användbart när man vill jobba med skolklasser i höst också.

Nu får det vara nog med att läsa gamla dammiga Nora Roberts-böcker. Jag borde ha hejdat mig själv när jag i något konstigt ryck beställde "Dödlig årgång".

Jag läser ju egentligen bara hennes romantiska böcker men det här var nog en av hennes spänningsromaner. Helt säker är jag inte för det var lika mycket romantik som spänning. Inte en av hennes bästa böcker .

Däremot var dagens andra bok en riktig höjdare.

Carina Burman har skrivit en något svårdefinierad bok om deckarförfattarinnor och deras alster. I "Drottningar och pretendenter" skriver hon om sina favoritdeckarförfattarinnor från genrens barndom. En otroligt läsvärd bok med en enda nackdel. 

Nu är jag sjukt sugen på att läsa de gamla klassikerna; P. D. James, Agatha Christie, Dorothy Sayers med flera.

Och det är ju inte som att ens läslista var tom innan.

I köket ligger kokboken "LCHF 2.0" av Åsa Falkman Fredriksson och Anna Hallén. T har lagat någon av rätterna men jag var lite besviken. Recepten verkar inte så smaskiga som jag hoppats.

Matt Haig har skrivit ett gäng bra barnböcker samt några vuxenromaner som jag har läst. Böckerna har lite fantasytema med en filosofisk botten som tilltalar mig. Men, boken jag just nu läser är något helt annat. Den heter "Skäl att fortsätta leva" och handlar om när han var 24 år och drabbades av en mycket svår depression och ångest. Jag har inte läst så långt än men det är ingen barnlek han gått igenom. Boken har Matt Haig skrivit för att hjälpa andra i samma situation för det är ju som han skriver. Ingen i omgivningen  kan någonsin förstå hur det är, hur gärna man än vill.

 Och när man är sjuk så tror man att man är ensam i hela världen och då kan en bok vara en tröst och en vän som ger en en gnista av hopp

 Imorgon är det midsommarafton och vi ska fira med systrar, syskonbarn samt kusin med familj. Plötsligt är det flera av syskonbarnen som har annat för sig, numera är det alltid lite oklart hur många som dyker upp men så ska det väl vara med tonåringar.

Den här veckan har varit extremt varm på jobbet och jag har inte varit glad. Min bästa vän är bordsfläkten som jag gosar med så fort tillfälle ges. Igår kväll och i natt tror jag att det har regnat lite till vår stora lycka. Men den rotblöta som så väl behövs blev det nog inte är jag rädd.

I tisdags hängde jag med fotbollsskolan här. På morgonen fick de yngre barnen besöka bokbussen, stor succé, och på eftermiddagen kom de lite äldre barnen till biblioteket. Trots total syrebrist i lokalen efter att de gått så var jag väldigt nöjd och de också.

Äntligen har jag fått alla svaren på mina frågor om Pa Salt. Den sista delen i "Sju systrar" "Atlas- Historien om Pa Salt" av Lucinda Riley var oväntat bra och jag är imponerad över alla trådar som knöts ihop på slutet. Jag måste säga att det var en ganska avancerad intrig och lite svårt var det ibland att komma ihåg saker från de tidigare böckerna  för att hänga med i den här. En kollega berättade att hennes mamma inte fixade alla turerna utan tyckte att den var helt omöjlig vilket jag kan förstå.

En bra och läsvärd bok i alla fall och jag mycket nöjd över att nu kunna lägga serien till handlingarna!

En annan bra bok som jag just läst är Jenny Colgans senaste, "Kärlek på den lilla ön i havet". Jag vet faktiskt inte vilken del i serien det är. Många böcker finns det plus att det förvirrar lite att hon har skrivit flera serier i ungefär samma miljö och stil. Bra är det i alla fall och vad man än kan tro så är inte böckerna likadana utan författaren har förmågan att variera sig vilket är lite av en bedrift får man väl ändå säga.

Sommarlovet är här!

 Igår var det skolavslutning och det var en glad fjortonåring vi fick hem. Han och kompisarna firade med att äta sushibuffé på eftermiddagen och sedan såg vi film och smaskade godis.

Idag jobbar jag sista lördagen för sommaren. Sedan är det bara fem veckor till semester, pust. Eller ja, det kommer att gå bra men om det blir så där varmt som de hotar med så blir det kämpigt. Jag minns 2018...

I torsdags var jag på konsert med systerns kör i orangeriet på Botaniska, där de brukar ha sin vårkonsert. Som vanligt var det vacker sång och gemytlig stämning. Akustiken där ger alltid en extra dimension till musiken. Ikväll blir det middag hos samma syster eftersom hennes man har fyllt år i veckan. Och imorgon ska vi på middag till svärmor innan hon far iväg på Norrlandssemester. Så det är mycket nu, men mest roliga saker. 

Min bil och jag har haft en förtroendekris på senaste tiden. Vid den årliga besiktningen fick jag underkänt på en bakreflex bland annat. Jag lämnade in bilen på verkstad men när jag hämtade den visade det sig att de inte bytt ut reflexen eftersom de inte hade rätt sort och inte kunde få tag i någon. Så jag har ringt runt till verkstäder, vi har dammsugit nätet efter rätt sort och jag har till och med haft mejlkontakt med en tekniker på bilbesiktningen för att få råd men ingen har kunnat hjälpa mig. Till sist beställde jag ändå tid för ombesiktning, T lyckades bända loss reflexen och putsa den inuti (vilket fick till följd att den gick sönder och han fick limma ihop den) och jag tänkte att nu får det bära eller brista. Går den inte igenom besiktningen så säljer jag det gamla skrället.

Eftersom jag väntat i det längsta med ombesiktning i hopp om att kunna lösa problemet så hann jag få en dags körförbud vilket ALDRIG har hänt förut.

Väl på plats beskrev jag alla mina våndor för den sympatiska besiktningskvinnan som meddelade att hon tänkte vara snäll och godkänna bilen men att det bästa är att ändå åtgärda saken. Hon sa också att det duger med en rektangulär reflex från macken eller Biltema som man kan sätta ovanför den gamla. Varför kunde ingen ha sagt det förut??!! Det skulle ha tagit mig en kvart att åka och köpa en sådan och sätta fast och jag hade sluppit all den vånda och nedlagda tid i onödan.

Ibland blir jag bara så trött.

Så till läsningen...

"Lantbiblioteket vid älven" av Josefin Eman är en ovanligt trevlig feelgood tycker jag. Den utspelar sig bland mygg och mylta(hjortron) i Tornedalen. Författaren kommer själv därifrån vilket man känner. Hon vet vad hon pratar om.

Edda bor i Stockholm, är bibliotekarie men skriver på en avhandling. Efter dålig handledning får hon sparken och går miste om forskningsanslaget. Desperat söker hon andra jobb, helt inne på att hon ska skriva klart avhandlingen på egen hand. Men ekonomin och bristen på jobb i Stockholmstrakten får henne till slut att söka ett bibliotekarievikariat i Tornedalen över sommaren. 

I den lilla byn älskar man sitt bibliotek och hon blir snabbt en viktig person för byborna. Men naturligtvis finns det också de som inte gillar att en ung tjej från Stockholm kommer med nymodigheter. Jag gillade boken och tyckte att den kändes fräsch, trots att jag egentligen är oerhört less på feelgood som utspelar sig i bokhandel eller på bibliotek.

"Au Pif" av Emma Handberg är en kokbok med fransk mat med små kåserier , foton och kommentarer om mat. Den rör sig i samma värld som Agnetas, ni vet "Je mápelle Agneta" och "Au revoir Agneta". Som vanligt med Emma Hamberg så är det något med hennes livsglädje och entusiasm som får mig att bli väldigt sugen på ganska mycket av hennes recept trots att jag egentligen inte tror att jag skulle gilla maten. Lustigt det där...

"Diabetesboken jag skulle ha behövt när jag fick min diagnos" av Lars Erik Litsfeldt lånade jag eftersom jag tänkte att det lät intressant för mig som på sistone fått jobba med för högt blodsocker. Kanske behöver även jag den här boken, tänkte jag?

Men nja, det var inte så mycket nytt. Boken är inte sprillans ny och kanske har det hänt saker de senaste två åren som gör att författarens revolutionära insikter inte är så nymodiga och uppseendeväckande idag?

"Tur i kärlek" kan vara den i särklass sämsta bok jag någonsin läst av Nora Roberts och jag tänker inte ödsla tid på att skriva om den. Min enda kommentar är

- läs den inte!