Efter att ha läst den ena feelgood-boken efter den andra i min bibliotekshög så börjar jag att nå botten av högen bredvid min säng. Tur är väl det. Om drygt en vecka blir det semester och då vill jag kunna gräva i en av de andra högarna i sovrummet, där mina egna olästa böcker ligger. Jag vill förstås låna på biblioteket i Norrlands inland också när vi kommer dit, en viktig semestertradition. Nåväl, där i botten ligger ett par lite mer seriösa böcker vilket inte är så dumt som omväxling.

En, som jag avslutade i morse innan jobbet, var "Bara pest" av Ljudmila Ulitskaja.

 

Året är 1939, i Moskva. En vaccinforskare slarvar lite med sin skyddsutrustning precis innan han ska iväg och presentera sina rön. Det leder till att han insjuknar i lungpest vilket sätter igång en rad dramatiska händelser. Alla han har stött på hamnar i karantän och de är inte så få. Folk som haft någon som helst kontakt med forskaren hämtas och låses in utan att få veta varför.

Boken är ganska tunn och lättläst trots det tunga ämnet. Den är byggd på en verklig händelse. Jag tyckte att den var klart läsvärd.