Förra veckan tänkte jag att nu är det nog dags för en tunn bomullshalsduk och handledsvärmare. I måndags insåg jag att handledsvärmare var lite ynkligt och igår åkte en stickad sjal och halvvantarna på.

Och dessutom pratade Rapports meteorolog om att det kunde bli snöblask i Värmland och Dalarna i slutet av veckan.

I morgon ska jag köra till Gäddede och där kan det också bli snöslask. Eftersom jag har tänkt tanken  så bytte jag till vinterdäck igår vilket känns otroligt bra. Men jag är förstås ändå lite, lite nervös inför resan. Är förstås aningens nervös för andra saker också än bilkörningen. Ska träffa människor jag en gång känt men inte träffat på 30 år. Bara en sådan sak...

Idag vill jag prata om en bok som jag inte lyssnat på på Storytel.

Först tänkte jag att det var helt poänglöst att skriva om den men det finns ändå anledning att nämna den.

Jag har artros i åtminstone ett knä. Under en period för ungefär ett och ett halvt år sedan var jag så dålig att jag knappt kunde gå. Kunde bara ligga på ett visst sätt på nätterna för att det inte skulle göra jätteont. Nu har jag sakta och envist tränat upp mig och känner mig okej med endast vissa bakslag någon gång ibland.

I alla fall så ramlade jag på en ljudbok som heter "En liten bok om artros: och stegen att må bättre" av Lotta Skoglund.

Tänkte att kanske kan man få lite tips om hur man ska angripa denna förhatliga sjukdom, kanske lite träningstips, om det finns bättre och sämre mat och så vidare.

Redan när jag började lyssna kom det första abret. Boken är inläst med AI! Rösten "tillhör" en AI som heter Venla. Av princip undviker jag AI-röster eftersom jag sympatiserar med den mänskliga inläsaren och vill ha kvar dessa på ljudbokstjänsterna. Men så tänkte jag ett varv till och bestämde mig för att det kunde vara intressant att höra en AI-bok bara för att veta hur det kan låta. Jag blev mycket förvånad då det lät som en helt vanlig röst. Ingenting kunde avslöja att det var konstgjort.

Jaha. Så var det med det.

Men så kom nästa grej. Boken var så långt ifrån mina behov som man kan tänka sig. Det visade sig att utgångsläget är att författaren är över 70, måste gå med rullator och redan i första kapitlet pratas det om höftledsoperation och barnbarn. 

Så för typ tredje gången i mitt liv tänkte jag dissa en bok och bara plocka bort den från bokhyllan. Men så är det liksom så att jag har väldigt svårt att sova ibland. Tankarna snurrar i speedad fart och jag kan inte varva ner. Och där visade det sig vara den perfekta boken! 

Varje gång jag satt igång den så har jag bara hunnit lyssna på sisådär en halv sida om onda knän och höfter för pensionärer så sover jag som en klubbad oxe.

Så jag har spelat igenom hela boken utan att egentligen ha en aning om vad som lästs. Perfekt!