Bokmässan!

I onsdags eftermiddag satte jag mig, samt två kollegor, på tåget och åkte till Göteborg.

Tåget var fyllt av bibliotekarier, en och annan författare och andra glada bokfanatiker.
Väl framme gick vi ut i den nästan ljumma höstluften, höll på att bli påkörda av minst en spårvagn på vägen till hotellet som också vimlade av bokmänniskor.
Rummet var betydligt lyxigare än de jag brukar ha i Borås, van hotellsovare som jag numera är.  Jag sov på den fluffigaste kudde jag sett på många år, det var så att jag halkade av den emellanåt. Efter att vi installerat oss gick vi ut på stan och tog en öl. Och vad pratar då bibliotekarier om på puben?! Jo, det självklara svaret är naturligtvis bokhyllor! Vi kikade nämligen in på ett bibliotek på vägen som hade fantastiska, vita, låga rundade hyllor på hjul. Jag kollade idag på nätet om jag kunde hitta dem i någon katalog, men det gjorde jag inte förstås.
Så, dagen efter, var det äntligen dags för själva bokmässan.
Vi var där en kvart innan det hade öppnat då vi hade hört att det skulle ta extra lång tid att ta sig in på grund av säkerhetskontroller. Men, det gjorde att vi var inne fem minuter innan det ens hade öppnat.
Efter fem minuter hade jag tappat bort båda kollegorna och sedan såg jag dem inte på hela dagen.
Det är svårt att berätta allt jag såg och hörde, det var ju så mycket. Men, jag lyssnade på författaren Johanna Lindbäck som berättade om sin nya bok som jag ska läsa så fort jag bara kan.

Sedan lyssnade jag på ett seminarium om att illustrera faktaböcker och ett annat samtal om när böcker kan sätta ord på känslor.
Riktigt spännande blev det när Alice Bah Kuhnke skulle presentera den nya läsambassadören. Om man inte är inne i bibliotekssvängen så kanske det är svårt att se varför det här är viktigt (fråga min sambo), men det är ett viktigt uppdrag; att få barn och unga att läsa, att vara en förebild, att jobba för att lyfta frågan. I år har man dessutom vidgat uppdraget till att gälla vuxna också.
Anne-Marie Körling hette den förra ambassadören och hon avtackades nu efter två år. Hennes efterträdare är Johan Anderblad, för mig känd som BolibompaJohan, vilket gör att jag måste kolla efternamnet varje gång jag ska säga eller skriva det.
Det kommer nog att bli bra. Han tänker nog arbeta på ett helt annat sätt än Körling och det är nog en förutsättning, att göra det till sitt eget.

Efter åtta timmars travande, med tunga bokkassar på axeln, en massa spännande samtal snurrandes i huvudet, lite för lite mat och vatten och folk i alla hörn så började jag gå i cirklar, hittade inte dit jag skulle och började känna mig allmänt ledbrutenoch det var dags att ta sig tillbaka till tåget.
Lite generad var jag under resan då min fötter inte var helt fräscha och jag satt bredvid en man i mörk kostym, guldklocka och lillfingerring. Som tur var snarkade han ganska högt emellanåt så då kändes det som att vi var kvitt...
Det var i alla fall fantastiskt roligt att få åka på mässan och jag skulle lätt kunna åka dit varje år!

Besöket i Borås gav en bra känsla. Innan dagen var slut hade jag bytt ämne, lite jobbigt först men skönt när jag plötsligt kunde se vägen framåt på ett mycket tydligare sätt.
Veckan har varit bra med regniga och trötta morgnar, men fortfarande tänker jag på hur mycket jag älskar mitt nya jobb när jag cyklar till bussen. 
På onsdag åker jag och två kollegor till Bokmässan i Göteborg! Vilken lyx är inte det! Jag skulle också väldigt gärna vilja besöka den alternativa mässan; Bokmassan, som pågår samtidigt i samma stad och där de människor som protesterar mot att rasistiska element får vara med på den traditionella mässan samlas. Men, vi ska vara där en ynka dag så jag kommer aldrig att hinna. Kanske ett annat år.
Det är mycket kurslitteratur nu, och barnböcker på jobbet.
Men, i november blir det författarbesök av Eli Åhman Owetz och då måste jag ju läsa hennes böcker. Tog med mig "En sommar på luffen" till Borås. Den var så lättläst att den inte räckte till tågresan hem. Anna-Lisa är trettio år, har just avslutat ett förhållande och har läst Harry Martinssons "Klockrike" som hon hittat på en loppis.  Anna-Lisa blir inspirerad och bestämmer sig för att hon ska gå en sommar på luffen, på riktigt.
Det blir en sommar med kärlek, loppisar, friggebodar och landsvägar. En feelgood-roman helt enkelt, att svalka hjärnan med.

Jag har en person i min klass på bibliotekarieutbildningen som är så fruktansvärt ambitiös. Hon är alltid ungefär tio steg före mig, i alla uppgifter. Och, av någon outgrundlig anledning hamnar vi ständigt i samma grupper. Jag önskar att det skulle sporra och inspirera mig, få mig att lyfta mig till hennes nivå. Men nej, hon får mig snarare att bli handlingsförlamad, utmattad och ångestladdad.
Nu är vi återigen i samma grupp, handledningsgruppen i arbetet med kandidatuppsatsen.
Jag är lite nervös inför måndag, inför första träffen. Men jag har samtidigt känt mig positiv eftersom det ju faktiskt är en första träff, där vi ska dra upp riktlinjerna inför det fortsatta skrivandet. Igår skulle allas första anteckningar skickas in för att vi ska ha en chans att kommentera och diskutera tillsammans.
Och ja, alla mina farhågor har besannats. Hon och hennes skrivarkompis har i princip styrt upp hela uppsatsen, planerat intervjuer, refererat till en massa litteratur och i princip skrivit klar diskussionsdelen till skillnad från mig som fortfarande inte riktigt hittat hem i problemformuleringen!
Plötsligt börjar jag tvivla på min förmåga.
Vad är det med vissa människor som tar all ens energi? Det värsta är att hon är en sympatisk person som vill oss andra dödliga väl. Hon har förmodligen ingen aning om att hon får mig att vilja lägga mig under en filt, dricka vin, äta choklad och titta på Hollywoodfruar; allt för att slippa konfonteras med krav och prestationer...

Arga bibliotekstanten frågade igår på Facebook; Du befinner dig just nu i boken du läser. Var är du?
Jag satt på bussen och började läsa folks kommentarer och blev helt fascinerad! Så många svarade och beskrev de mest fantastiska platser och situationer. Det var allt från parallella världar till frukostbord hemma hos någon spännande bokkaraktär.

Så var befinner jag mig just nu?
Jag sitter just nu bland hovdamerna i det engelska hovet. Det är någonstans i början av 1600-talet och jag är där med prinsessan Arabella Stuart som har blivit ditkallad av sin kusin, kung Jakob.
Boken heter "Flickan i glastornet" av Elizabeth Freemantle. En spännande och klart läsvärd historisk roman

Var är du?

Gudarna vaknar

"Gudarna vaknar" av Maz Evans är en ungdomsbok på temat Gudar som hamnar i vår moderna värld.
Elliot har det inte lätt. Han och hans mamma bor på en gård, ensamma sedan hans morfar dog. Mamman har de senaste månaderna förändrats. Hon kommer inte ihåg saker, beter sig underligt och Elliot måste ta hand om henne. Han är livrädd för att någon ska upptäcka hur det är fatt med henne, för tänk om de tar henne ifrån honom?!
Pengarna håller på att ta slut och i skolan finns den hemske läraren Boil som inte vill något hellre än att se Elliot relegerad. Det går inte bra i skolan heller eftersom Elliot måste lägga all sin tid och kraft på att få tillvaron att hålla ihop.
Så en kväll ser han ett underligt stjärnfall på himlen vilket visar sig vara upptakten till en häpnadsväckande historia. Det är stjärnkonstellationen Jungfrun som råkat krascha i ladugården.
Det är galet, knasigt, roligt och sorgligt om vart annat. Väl värt att läsa om man är en bokslukare i mellanstadieåldern. Och det meddelas rätt så tydligt i slutet av boken att det kommer mer...

Selma Lagerlöf

Nu sitter T på tåget norrut för att jaga älg en vecka. H är på skolan och kommer snart hem. Speedy har klämt in sig under vardagsrumssoffan och kommer bara fram när det verkar vara något gott på gång. Jag läser rapporter och uppsatser om informationssökning och känner fortfarande att jag famlar i mörkret. Men, om en vecka, drygt, är det dags för den första handledarträffen i Borås. Då hoppas jag på en uppenbarelse och att allt ska falla på plats.
I helgen är det Kulturnatten här i stan. Vi ska förhoppningsvis haka på kusinerna. Det brukar finnas mycket intressant att se och höra. Ett år såg vi, av en slump, eldslukare och riddaruppvisning. Det minns vi än med glädje.
Systrarna ska ha konsert också med sin kör så det ska vi pricka in.

Jag har lyssnat på ytterligare en ljudbok och det blev en riktig klassiker. "Löwensköldska ringen" visade sig vara en äkta spökhistoria.
Bengt Löwensköld, en beryktad general, dör och begravs med sin käraste ägodel, en ring. Men ringen stjäls från graven. Bård Bårdsson och hans hustru som är tjuvarna drabbas av en förbannelse och deras liv slås i spillror. Generalen hemsöker och förbannar alla som får tag i ringen, vilket blir några stycken under årens lopp. Girigheten hos människorna straffar sig omedelbart och trots att det går historier om vad som händer den som lägger beslag på ringen så är habegäret starkare än rädslan.
Selma Lagerlöf var ju en fantastisk berättare och jag lyssnade med stor behållning på den första delen i triologin om människorna runt Hedeby.

Septemberdikten

Den här gången får Thomas Tranströmer stå för månadsdikten...

Storm

Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
                                  svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
                               högt över trädet.

-Ur Dikter och prosa 1954-2004-
          Dikter 
    Höstlig skärgård
          1954