Selma Lagerlöf

Nu sitter T på tåget norrut för att jaga älg en vecka. H är på skolan och kommer snart hem. Speedy har klämt in sig under vardagsrumssoffan och kommer bara fram när det verkar vara något gott på gång. Jag läser rapporter och uppsatser om informationssökning och känner fortfarande att jag famlar i mörkret. Men, om en vecka, drygt, är det dags för den första handledarträffen i Borås. Då hoppas jag på en uppenbarelse och att allt ska falla på plats.
I helgen är det Kulturnatten här i stan. Vi ska förhoppningsvis haka på kusinerna. Det brukar finnas mycket intressant att se och höra. Ett år såg vi, av en slump, eldslukare och riddaruppvisning. Det minns vi än med glädje.
Systrarna ska ha konsert också med sin kör så det ska vi pricka in.

Jag har lyssnat på ytterligare en ljudbok och det blev en riktig klassiker. "Löwensköldska ringen" visade sig vara en äkta spökhistoria.
Bengt Löwensköld, en beryktad general, dör och begravs med sin käraste ägodel, en ring. Men ringen stjäls från graven. Bård Bårdsson och hans hustru som är tjuvarna drabbas av en förbannelse och deras liv slås i spillror. Generalen hemsöker och förbannar alla som får tag i ringen, vilket blir några stycken under årens lopp. Girigheten hos människorna straffar sig omedelbart och trots att det går historier om vad som händer den som lägger beslag på ringen så är habegäret starkare än rädslan.
Selma Lagerlöf var ju en fantastisk berättare och jag lyssnade med stor behållning på den första delen i triologin om människorna runt Hedeby.