Sista måndagen före semestern!
Helgens väder var härligt. I lördags gjorde jag och faster en utflykt till en garnaffär jag otippat hittat åt här i närheten. Den var jättefin men det visade sig att den bara finns tills i november, sedan flyttar ägaren till Småland. Men vi gjorde några inköp som kändes väldigt inspirerande. När jag kom hem badade jag i sjön för första gången i år. Enligt pappa var jag förmodligen först av alla i byn. Sedan blev det också premiärtur med båten dessutom. Vi skulle till min faster på middag. Allt det här gjorde att det kändes som sommar och semester och det känns aningens orimligt att jag ska jobba en vecka till...
Igår, söndag, var det också varmt med regnskurar och åska emellanåt. Solen sken bitvis men det var så vansinnigt tryckande varmt och kvavt att jag nästan inte kunde vara utomhus.
I helgen har jag läst Emma Hambergs senaste bok, "Kastanjekvartetten". Ingen kan nog ha missat att jag har en faiblesse för Emma Hamberg. Hon har en slags livsglädje som gör också mig glad. Hon skriver om helt vanliga, gärna lite misslyckade, människor och låter dem hitta sina egna äventyr och kärlek. Sedan är det där med Frankrike och ostarna. Om man ska kalla någon människa för frankofil så är det Emma Hamberg. Och hon älskar uppenbarligen franska ostar. Min pappa läser just nu "Mord under solen" av Anders och Anette de la Motte som utspelar sig i Italien och vi hade båda lite problem i helgen med att vi inte kunde läsa utan att bli hungriga.
"Kastanjekvartetten" är en fortsättning på boken "Kärlekens idioter" och jag skulle rekommendera att man läser dem i ordning. Jag hade lite svårt i början att komma ihåg vissa saker som hade hänt eftersom det är något år sedan jag läste den förra.
Nåja, i alla fall...
Albin, 19 år, har flyttat till Paris för att uppleva livet och allt det där han har läst om. Men det går inte så bra. Han jobbar på en bilverkstad, lär inte känna någon och ägnar fritiden åt att äta makaroner direkt ur kastrullen och läsa böcker.
Gertrud, den mycket speciella och introverta 73-åriga kvinnan vars bästa vän var kastanjen Alice B Toklas bestämmer sig för att åka till Paris för att trösta Albin. Det är ett otroligt stort steg eftersom hon hatar människor och brott mot sina rutiner. Men Albin är den enda människan i hela världen som hon faktiskt tycker om (men väldigt lite om man frågar henne själv). Anledningen till att hon inte har kvar sin vän kastanjen Alice B Toklas är att trädet försvann oförklarligt en natt med rötter och allt.
I Paris hittar vi Didier, en gammal man, som säljer böcker på sin lilla båt på Seine och har slutat leva i princip efter att hans dotter dog för många år sedan.
Och slutligen så dyker den unga flickan Ines upp.
Alla dessa människors livsöden knyts ihop och påverkar varandra. En stor anledning för mig att älska Emma Hambergs böcker hittar vi också där. De här karaktärerna är som de är och de ändrar sig inte utan det är mycket tydligt att de är värda att älskas och älskas just därför.
Och dessutom är det ju så att både jag och Emma Hamberg fullständigt älskar Gertrude Stein och Alice B Toklas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar