De senaste veckorna har varit innehållsrika och jag har inte riktigt haft ro till att blogga. Men nu är jag här igen. Äntligen har vi släpat oss över berget som kallas januari. Det är mycket underligt, trots att veckorna verkar bestå mest av fredagar och måndagar och dagarna däremellan rusar förbi så trodde jag aldrig att det skulle bli februari. 

I helgen firade vi ett födelsedagsbarn, middag i lördags, och jag gjorde en tur till Hallstavik på söndagen och hälsade på en vän. Jag satt och läste på bussen men fick avbryta då jag otippat blev åksjuk. Det var länge sedan det hände på en buss och jag blev inte så lite irriterad eftersom boken hade cirka tjugo sidor kvar och den spännande upplösningen just kommit igång.

Boken är en Liz Fenwick igen; "Skymning över Cornwall" handlar om tre generationer kvinnor. När den äldsta, Joan, ligger för döden kommer både dottern Diana och dotterdottern Lottie tillbaka till gården Boskenna. Via återblickar får vi lära känna Joan och höra hennes historia. Det finns mycket smärta mellan Joan och Diana sedan Allan, Dianas far, dog när hon var barn. Lottie däremot har bara varma och kärleksfulla minne av mormodern och Boskenna. Däremot har hon aldrig känt sig älskad av mamman.

Det är många frågor och smärtsamma minnen som behöver redas ut innan Joan dör. Men är det försent? George, Joans andre man, finns kvar, gammal men klar i huvudet. Lottie vill helst att Diana ska låta bli att bråka och låta saker bero men Diana ger sig inte. Hon behöver svar för att kunna leva sitt liv!

Lottie har sina egna problem och vill helst inte låta familjen få veta hur hon har det, det är alldeles för smärtsamt.

Ja, ni förstår ju frustrationen när jag satt där på bussen och inte kunde läsa klart.

En annan bok jag läst är "Julfritt" av John Grisham, en bok som var lite rolig och samtidigt ganska knasig, för att inte tala om hur trött jag blev när jag läste.

Luther och Nora är ett medelålders och medelklasspar som bor i London. När deras dotter åkt iväg för ett helt års arbete i Peru (om jag inte minns helt fel) och Nora i princip brutit ihop av saknad efter dottern så får Luther en brilliant idé! De ska skippa julen och åka på kryssning!

Tanken är god och när Nora väl vant sig vid det så är också hon med på noterna. Problemet är alla människor runt omkring paret som blir helt galna. Skippa julen, så kan man väl inte göra! Veckorna före jul blir en enda lång plåga där de måste gömma sig för att inte bli överfallna med olika människors julbehov, eller vad man nu ska säga.

Jag läste en recension av boken där det påpekades att det är en bok man inte kan överföra till svenska förhållanden och det är helt sant. Men jag skulle vilja dra det ännu längre och påstå att det inte är något som skulle hända någonstans.