Äntligen är sportlov i vår del av Sverige och igår morse skickade jag och kaninen iväg våra killar till Åre med kusinerna. De kommer hem igen på torsdag kväll. Jag får stanna hemma och jobba i veckan. Till påsk tar jag igen det med ledigt hela lovet. På jobbet är det många sjuka och lediga så de var rätt glada när jag inte tog ledigt. 

Jag ägnade min ensamma söndag åt att sticka febrilt och kvart över tio blev äntligen min klänning färdig. Ikväll blir det till att fästa trådar och blöta upp den. Den verkar bli ganska bra om jag får säga det själv. 

På bokfronten har jag ett klassikerprojekt på gång. För tillfället läser jag första delen av Marcel Prousts böcker "På spaning efter den tid som flytt", "Swanns värld".

Jag tycker att den är ganska jobbig att läsa på ett sätt. I torsdags jämförde jag den med träning när jag skulle förklara för en kollega. Tänk dig att du är en motionär, du tränar två, tre gånger i veckan och har ganska bra kondition men så en dag ger du dig på att springa Tjejmilen. Du klarar det men du är trött efteråt med ganska mycket träningsvärk. Lite så är den här läsningen. Boken har ett blomstrande  och omständigt språk. Jag kan inte låta tankarna sväva iväg en sekund för då tappar jag handlingen direkt och måste gå tillbaka och läsa om. Den första delen innehöll oerhört mycket miljöbeskrivningar och symbolik och jag vet inte hur många hagtornsbuskar vi har omfamnat och beundrat, jag och huvudkaraktären. 

I början av boken tänker han också väldigt mycket på hur han saknar sin mamma som barn och lägger ner väldigt mycket tid på att försöka komma på hur han ska få henne att komma upp och säga godnatt och kanske stanna en stund. Tja, jag inbillar mig att det är väldigt 1800-tal på något sätt, dramatiskt, romantiskt och svulstigt. 

Redan på sidan 57 kommer det berömda avsnittet med lindblomsteet och madeleinakakorna. Lite trött kände jag då, och påpekade för en road T, att jag nästan kände mig redo att sluta läsa där, jag hade ju ändå nått det som alla uppmärksammat med boken. Men som det ju kan bli i ett lopp, något fick mig att komma in i andra andningen och jag fick lite ny energi. Boken är indelad i tre delar. I del två, där vi lämnat huvudkaraktärens barndom , så handlar det om den mystiske Swann som i första delen var en ofta sedd gäst i huvudpersonens familj, och hans kärleksliv. Där blir det genast lite mer action och även om det fortfarande är en rik och omfattande beskrivning av detaljer som inte alltid känns superintressanta så är det som att det blir lite mer lättläst.

Med allt detta sagt så har boken humor och man får bekanta sig bland annat med huvudpersonens mormor och morfar och mormors systrar som är en prövning för familjemedlemmarna men som är roliga att läsa om på avstånd. Tante Léonie och hennes hushållerska är också karaktärer väl värda att läsa om.

Bortsett från humorn så är det en ganska skön känsla att som omväxling läsa en klassisk, mer än hundra år gammal  historia där man måste ta sig tid och gå in i berättelsen. Och liksom efter ett jobbigt träningspass så mår jag bra av av lite träningsvärk i hjärncellerna.