Åh vad jag behövde denna lediga dag! Imorgon, lördag, jobbar jag så det här är var som att få ett glas blåbärsdricka när det är 500 meter kvar av Tjejmilen (eller något sådant).
H har haft två övernattningsgäster och det var mycket mysigt. Kompisarna från förr dyker så sällan upp numera. Nu går de på olika skolor och har andra kompisgäng. Därför värmer det hjärtat när de väl ses igen och det blir så härlig och bra stämning.
Jag jobbar på sammanfattningen för 2022 och den kommer så småningom. Så länge bjuder jag på årets första dikt och det blir återigen Barbro Lindgrens ord.
Igår var det begravning för en gammal barndomskompis som dött i cancer och då behövs det dikter som påminner en om livets gång.
Mitt favoritord på Nyordslistan 2022 är för övrigt väntesorg.
Ett ord jag tror att jag inte är ensam om att kunna relatera till. De senaste fem åren har jag haft en hel del väntesorg, sorg över vad jag vet ska komma och jag vet att det är det som är livet men tungt kan det vara ändå
Nu föds ett barn
och nu
och nu
En stund på jorden
föddes du
Och någon andas
sista gången
varje stund
Nu andas någon inte mer
och någon ser
för sista gången
nattens gråmoln brista
Varenda dag
är alltid första dagen
och den sista
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar