Så har jag gjort en arbetsdag igen efter att ha haft några semesterdagar. Semestern ägnade jag åt att åka hem till mina föräldrar och hänga. Jag skulle frakta hem en vedkamin som jag köpt till min vävstuga. Det gick bra, fast jag glömde alla tillbehör såsom rökrör och annat. Inte för att det är någon katastrof, men retfullt när jag ändå åkte och hade plats i bilen.

Dagarna där ägnades åt umgänge och våraktiviteter. Det är något alldeles speciellt att vara där och jag tror aldrig att jag kommer att sluta känna att det är hemma. Fåglarna hade fullt upp och jag har sett änder, knipor och två tranor som seglade över hustaket. Både på dit- och hemvägen körde jag förbi ett antal renar som betade i diket. Första kvällen hade vi dessutom fyra orrar som betade utanför köksfönstret.

Eftersom jag vet hur tröttsamt det är att köra bil hela vägen själv, nästan 80 mil blev det den här gången på grund av vägarbete, så hade jag tagit semester även igår, måndag. Det var ett bra val! Bortsett från att jag besiktade bilen, vilket gick oväntat bra, så låg jag mest på soffan. Tog till och med en rejäl tupplur. Ändå känner jag mig inte helt utvilad idag.

På ditresan lyssnade jag på ljudboken "En katts resedagbok" av Hiro Arikawa. Det är min käre T som tipsat mig om den och jag tyckte mycket om den. 

Det är strykarkatten Nana som berättar hur han lite motvilligt ger upp sitt vilda liv och blir Satorus katt. Efter fem år tillsammans börjar de resa. Nana trivs mycket bra i den silverfärgade skåpbilen bredvid sin husse som han numera älskar. Satoru kan, av skäl som han inte avslöjar, inte behålla sin katt och reser till olika vänner från det förflutna för att hitta ett nytt hem åt honom. Genom Nanas ögon får vi lära känna Satoru och hans vänner. Det är mycket snyggt skrivet och jag blev lite besviken när boken tog slut.

Jag skulle gärna utvidga min läsning och läsa fler författare från lite mer ovanliga länder. Japanska böcker  har jag inte läst så mycket av men jag blir oftast glatt överraskad när jag gör det.