Det är en sen lördagskväll. Kaninen är nattad (under protest) och likaså nioåringen (också under protest). Vi har haft en mycket lugn och skön dag i brittsommarsolen. Kvällen tillbringades på kräftskiva med kvartersgrannarna och vi hade fantastiskt trevligt. H kved, grymtade och suckade tidigare idag över den helt otroligt elaka mamman som tvingade med honom på något så sjukt tråkigt som kräftskiva. Men, så visade det sig bli mycket trevligt eftersom H, utifrån den mycket taskiga mammans mycket noggranna planering, hamnade bredvid sin gamla grannkompis som han inte hängt med på ett halvår. De började prata och efter en kvart eller så pep de iväg, hoppade studsmatta och spelade tv-spel. Lite senare anslöt ytterligare en kompis och kvällen visade sig vara mycket lyckad! Den, vid det laget, mycket nöjda och självbelåtna mamman hade också en mycket trevlig kväll med grannar som hon inte träffar så ofta.
Imorgon har vi en enda sak som måste göras, rösta!
Sedan blir det väl valvaka till sent på kvällen. Aldrig har ett val känts så ödesmättat. Men samtidigt så vill jag ha ut alla spöken ur garderoben. Då vet jag vad jag ska kämpa mot. Och folk engagerar sig verkligen detta val. Jag ser fram emot att se hur många procent som har röstat. Det känns som att det här är ett ödesval, ingen är oberörd. Och om det blir som många befarar, att SD blir alltför inflytesrika, ja då får vi kämpa! Jag tänker inte ge upp! Allför mycket av det jag tror på och värdesätter står på spel!