Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

måndag 17 september 2018

Vabb

Ett krassligt barn gör att vi är hemma idag. Eftersom jag också känner mig lite krasslig så känns det rätt okej även om det är jobbigt när jag tänker på sakerna jag borde ha gjort idag. Imorgon är det BVC-träff som jag skulle behöva förbereda mig inför. Men jag får åka lite tidigare i morgon i stället. Då hoppas jag att vi är på benen igen.
Kaninen gläds som vanligt åt när vi är hemma. Han är inte ett dugg sugen på att gå ut i höstrusket.
Igår gjorde vi en shoppingrunda och inhandlade benskydd, fotbollsskor och fotbollsstrumpor. Som tur var hittade vi en expedit som snabbt insåg att vi var i stort behov av hjälp (det kan ha varit när H med emfas utbrast att
-Mamma, det fattar du väl att det är spikarna som är poängen med fotbollsskor!)
så jag tog ett kliv tillbaka och lät H och expediten styra upp det hela.

Jag har läst en riktigt bra feel good-bok!   Bildresultat för inte för nära
Jubilee har en mycket allvarlig allergi. Hon tål inte andra människor. Efter en traumatisk upplevelse i tonåren när hon höll på att dö efter att en kille kysst henne så har hon valt att isolera sig. I nio år lever hon helt ensam i huset där hon växte upp. Mamman har flyttat med sin nye man och de har endast telefonkontakt samt att Jubilee får en check av henne varje månad.
Men, så dör mamman och pengarna slutar komma vilket gör att Jubilee måste ge sig ut i den läskiga världen och skaffa ett arbete. Hon får jobb på ett bibliotek dit en dag Eric och hans adoptivson Aja kommer. Det här är en sådan där bok som i teorin borde ha små chanser att fungera, en otrolig handling. Men, det fungerar och gör det så bra att jag grät vid ett par tillfällen, först för att det var så romantiskt och sedan för att det var sorgligt.
Jag var tvungen att läsa ut den på två dagar, det gick helt enkelt inte att sluta. Klart läsvärd!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar