Året har inletts med två riktigt, riktigt bra ungdomsböcker!

Först läste jag "The hate u give", en debutroman av Angie Thomas. Jag håller helt klart med dem som fastnat totalt för den. Starr, 16 år, är på en fest när det blir bråk och skottlossning. Hon bor i ett område där olika gäng härjar och styr. Starrs pappa har varit gängledare i sin ungdom, men ändrade bana när  han hamnade i fängelse.  Starr och hennes  vän Khalil åker från festen men blir stoppade av polisen. Starr vet att man aldrig ska försöka springa från polisen, man ska aldrig göra häftiga rörelser bakom polisens rygg och händerna ska vara fullt synliga.  Men, Khalil följer inte reglerna och det slutar med att han skjuts. Och där börjar egentligen historien.
Boken är fruktansvärt grym och sorglig, men samtidigt hoppfull. Den beskriver en värld som ungdomar växer upp i idag. En värld långt ifrån jämlikhet och trygghet.
Det gick inte att sluta läsa, trots att hjärtat satt i halsgropen under större delen av tiden och bitvis ville jag bara gråta.
På ett ställe tänker Starr att folk inte fattar att det är hennes hem. Hon ser inte bara missbrukarna, vapnen och den skabbiga miljön. Hon ser också gemenskapen, vardagen och livsglädjen. Hennes föräldrar ser henne och syskonen och gör vad de kan för att älska sina barn, skydda dem och ge dem ett annat liv. Allt det här ger en fantastisk bok som jag kommer att tipsa alla om!

Min andra bok, som är minst lika bra fast på ett annat sätt, är "Vända världen rätt" av Jennifer Niven. Huvudpersonerna Libby och Jack har det inte lätt. Libby är känd som tjejen som var så tjock att de fick riva huset för att få ut henne. Nu ska hon börja skolan igen efter flera år hemma i sängen. Jack lider av ansiktsblindhet, det vill säga, han kan inte känna igen ansikten, inte ens sin familjs. Han har alltid dolt sitt problem för alla vilket kostar fruktansvärt mycket energi och kraft. Inte ens föräldrarna och bröderna vet om det.
Jack och Libby träffas första gången på ett katastrofalt sätt, men de lär känna varandra och det visar sig att de förstår varandra på ett sätt som ingen annan gör. Jag började läsa och hamnade i det där tillståndet som jag älskar när det helt enkelt inte går att sluta läsa! Jag har haft fjärilar i magen, fnissat, gråtit lite och varit allmänt okontaktbar under läsningen.