Annars har vi en ganska lugn lördag. H har en kompis här och de har varit ute och lekt i snön, fast inte så länge trots januarisolen.
Jag har alltid varit lite svag för Herman Lindqvist och hans torra, men samtidigt underhållande röst när han berättar om vår historia. Under många år har jag valt att inte läsa eller lyssna på hans böcker efter allt prat om att han inte var så noga med faktagranskningen. Det var väl redan någon gång på 90-talet tror jag.
Nu såg jag i alla fall att det fanns lite av hans böcker på Storytel och tänkte att jag får väl ge honom en chans igen då. Boken jag valde var "Kungliga frierier" och han har själv läst in den. Den är helt enkelt en kronologisk historielektion om hur tio kungar och drottningar träffats och varför det gick till som det gjorde. Lite kul, men inget fantastiskt.
Nästa bok jag lyssnat på är en gammal hederlig svensk deckare av Jan Mårtensson. "Döden går på museum". Johan Kristian Homan är en antikvitetshandlare som bor med sin katt Cléo och hjälper polisen att lösa mysterier. Jag har aldrig läst något av Mårtensson förut men det kan nog bli fler framöver. Under hela lyssningen funderade jag på när den kunde tänkas utspela sig. Den känns väldigt 70-tal, vilket också visade sig stämma. När jag undersökte saken visade den sig vara skriven 1977. Boken fick mig i samma sinnesstämning som när jag läser Agatha Christie, det är ett lugnt tempo, lite mysigt på ett puttrigt sätt. Jag gillar när karaktären måste stanna hemma på kvällen för att han väntar på ett telefonsamtal, eller när han är less på journalisterna som ringer och därför drar ur jacket när han går och lägger sig. Johan Kristian Homan är en ganska klantig detektiv som försätter sig i onödigt farliga situationer. Han drar fel slutsatser emellanåt och hävdar med bestämdhet att katten Cléo talat om för honom vem mördaren är.
Ja, det är mysigt helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar