Idag har det varit stora städdagen. Fruktansvärt tråkigt medan man håller på men sjukt skönt när det är gjort. Kaninen har en fobi mot sopar, dammsugare och moppar, men har idag valt att bearbeta sin rädsla. Det innebär att han varit i vägen exakt hela tiden, förutom den lilla stunden när jag låg på alla fyra och försökte komma åt innersta hörnen under sängen, då hoppade han upp på min rygg och inspekterade arbetet över min axel. Inte helt lätt att slutföra sitt jobb i sådana lägen.
Donna Tartt och den "Den hemliga historien" har just nu fått ta en paus eftersom jag fick Sara Stridsbergs "Beckomberga- ode till min familj" från biblioteket. Det är en svidande sorglig, men samtidigt vacker historia om Jackie som har sin pappa Jimmie på Beckomberga och mer eller mindre växer upp där. Hon rör sig mellan de sorgliga människorna, blir vänner med dem men är samtidigt ensam. Hennes pappa är hela tiden på väg att ta sitt liv, men lever ändå kvar. Beskrivningen av Olof, mannen som levt nästan hela sitt liv på sjukhus, är nog bland det sorgligaste jag läst. Det blir så grymt när Sara Stridsberg skriver att han aldrig varit älskad och aldrig fått vara naken med någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar