För första gången någonsin kommer vi att kunna skörda våra egna tomater i år!

Vi har testat att odla förut men det har alltid torkat bort i slutet av sommaren eftersom vi lämnat dem hemma och hoppats att plantorna ska klara sig med regnvatten. Det har de inte...

I år släpade vi med oss alltihop på semestern och sedan hem igen. Länge såg det ut som att vi skulle få en liten ynka körsbärstomat men så oväntat blev det en till och nu har vi fullt med ljusröda tomater som snart är plockfärdiga. Jag pussar och pratar med dem varje dag för att de ska känna sig välkomna och uppmuntrade så kanske går det vägen.

 Det var mysigt att jobba igår. Visserligen kom det inte jättemånga besökare. men de som kom stannade länge, placerade sig i fåtöljerna och umgicks medan regnet smattrade mot fönsterrutorna.

"Påfågelsommar" av Hannah Richell var en riktigt spännande och läsvärd bok. Maggie kommer hem till hembyn och sin farmor efter ett år på flykt. Hon gjorde något oförlåtligt i bymedlemmarnas ögon och det som gör att hon trots allt återvänder är att hennes älskade farmor Lilian inte mår bra och behöver henne. Lilian lever mest i det förflutna. Hon tänker på den där sommaren för över sextio år sedan, den lyckligaste men samtidigt grymma sommaren som förvandlade hennes liv för alltid. Jag tycker om att boken rymmer så mycket; både kärlek, svek och spänning utan att bli tramsig. Det finns inga enkla lösningar och författaren tar inga genvägar för att slutet ska bli lyckligt. När man läser väldigt mycket så kan man annars tröttna lite på genvägarna som författarna tar till för att få ihop det på slutkanten.

En författare som aldrig bjuder på några oväntade slut är däremot Nora Roberts, vilket (trots att jag nyss skrev exakt det motsatta) gör att jag läser henne när hjärnan behöver avkoppling och jag inte orkar med några känslostormar. "En trygg hamn", del 3 i serien "Familjen i Chesapeake" hade ändå några svängar som överraskade lite och tro det eller ej, jag blev lite, lite tårögd på ett ställe. 

 

 Tänka sig att nu är det fredag igen. Det har varit en strålande septemberdag och utsikten från bokbussen har varit många gäss på väg söderut och dignande äppelträd. Imorgon jobbar jag, den första jobbarlördagen för hösten. Lite jobbigt känns det så här i förväg men jag tror nog att det kommer att  kännas okej när det väl är dags.

Igår hade jag en liten bokklubb med fika på mitt bibliotek. Nio glada tioåringar dök upp. Fikat var mycket uppskattat! Efteråt fanns det inte en smula kvar.

Jag tipsade om några böcker och barnen lånade en hel del. Tanken med aktiviteten är att de ska få låna nya böcker och sedan tipsa varandra och andra. En tanke är att man kanske kan göra små boktipsfilmer på Instagram. vi får se hur det går. Det är ju lite meckigt med tillstånd och sådant.

En av böckerna jag tipsade om var "Katys vilda föl" av Victoria Eveleigh. Det är en äkta hästbok och jag tror nog att den kan gå hem hos hästboksälskarna.

Katy bor på en gård med sin familj. Bredvid gården finns en hed och där går det omkring vildhästar. På sin födelsedag känner sig Katy lite ledsen för att familjen inte hinner fira henne ordentligt eftersom det är mitt i lamningen. Hon går upp på heden och där hittar hon ett sto och ett nyfött föl. Det är det gulligaste fölet Katy sett och hon vill så gärna ta hand om det. Men föräldrarna vill inte. Så hur ska hon göra?

Bokserien som heter "Katys ponnyliv" består av flera böcker och "Katys vilda föl" är den första.

 Jag har snabbläst två svenska feelgood-böcker eftersom del två, typiskt nog, måste lämnas tillbaka på biblioteket i morgon.

Åsa Hallengård har skrivit en triologi om ett gäng olyckliga och vilsna människor som träffas på en antikkurs. Snabbt blir de vänner och stöttar varandra i livets upp- och nedgångar. Kursens ledare heter Kristina, änka sedan trettio år som sakta tagit tillbaka makten över sitt liv sedan mannen dog. Hennes man var en äkta tyrann som misshandlade både henne och barnen. Martin och Maria är ett gift par  som helt hamnat i stå. De vantrivs på sina jobb och med varandra och antikkursen är ett sista försök att göra något tillsammans. Klara och hennes lilla flicka Ester är utslängda av Esters pappa som också han visat sig vara ett riktigt rötägg. Nu lever de i en ekande tom lägenhet eftersom de knappt har råd att köpa mat, än mindre möbler. Peter älskar gamla och vackra saker. Han bor i sin fantastiska lägenhet som han förvandlat till sin alldeles egna oas. Men han saknar någon att älska och dela sitt liv med. Dessutom tycker hans familj att han borde skaffa fru och barn. De vägrar acceptera att han är gay vilket gör att han känner sig ensam.

Per Olov har mist all sin livsglädje och gnista sedan frun Eivor dog. Hans enda ljus i mörkret är hunden Charlie. När döttrarna får nog och tvingar honom att delta i antikkursen är han måttligt glad.

Den första delen heter "Antikkurs  för vilsna hjärtan" och del två heter "Antikcafé för kantstötta hjärtan". Böckerna kan nog inte sägas vara några mästerverk men de har ändå något som fick åtminstone mig att fortsätta läsa då jag gärna vill veta hur det ska gå för alla.

Den tredje delen kommer väl vad det lider till mig. Jag står i kö på den på biblioteket. Den heter "Antikgård för spirande hjärtan"

  

 Lycka är att vara på jobbet på onsdagen efter två dagars stök, måndag var det skolbiblioteksmöte och på tisdag förmiddag satt jag på barnakuten med H som fått en liten hjärnskakning efter en brutal fotbollsmatch, och prata med fjärdeklassaren som spänner ögonen i mig och påpekar att

-Jag har varit här och knackat varenda dag den här veckan och du har inte varit här! Jag är väldigt glad att du äntligen är har!

Och samma dag, ett par timmar senare, pekar en annan fjärdeklassare på mig och säger övertygande till sin ambivalenta kompis som inte hittar en enda bok att

-från den där kan man få riktigt bra boktips!

När jag får höra sådant så påminns jag om varför jag älskar mitt jobb. 

Jaha, så har min vecka varit så här långt. Ganska ofta tänker jag att det skulle vara så skönt om det var det där som räknades mest på mitt jobb, att skapa band med de människor som kommer och att det viktigaste ändå är att ta sig tid att prata med och lyssna på dem man möter. Jag tror nog att mina kollegor tänker samma sak men allt är så stressigt för att vi ska hinna med så mycket annat som är väldigt långt från de låntagare vi ska serva.

Samma känsla hade jag ofta som lärare; att det viktigaste inte var att lära ut fakta utan att vara den där vuxna människan som eleverna kunde prata med och vända sig till när det behövdes. Om man befinner sig i en trygg miljö med närvarande vuxna som tar sig tid så blir det så mycket lättare att lära sig också.

Dagens bok är en mycket lågmäld och tänkvärd berättelse som man nog inte ska ge sig på om man kräver action och fart.

Tina Hopgood skriver ett brev till en man som visar sig vara död sedan länge. På museet där han jobbade tar museeintendenten Anders Larsen emot brevet och svarar. Mellan de två personerna utvecklas snabbt en brevväxling som handlar om stort och smått, ja livet helt enkelt, Båda lever liv som inte känns helt bra och de känner sig ensamma. Genom brevväxlingen får de båda någon som förstår, någon som inte är rädd för det djupa. 

Jag tyckte mycket om den och rekomenderar den varmt. Ibland behöver man något som får en att andas lite lugnare och som ger en tankar. Boken heter "Vi möts på museet" av Anne Youngson

 

Augustidikten i sista stund...

Höstluften är här. Även om det kan bli rätt varmt under dagarna så känns det att det snart är september. Jag känner mig mycket nöjd. Är lite mindre glad över att jag har rejäl huvudvärk. Satt och gjorde lånekort till våra nya sexåringar igår eftermiddag på jobbet när det plötsligt slog till. Det var nästan så att jag inte kunde läsa vad det stod på lapparna framför mig. Huvudvärken har inte släppt och jag är hemma idag och vilar. Egentligen borde jag inte sitta och skriva det här heller, men gör ett kort inlägg med en liten höstdikt av Emily Dickinson.

Autumn-overlooked my Knitting-

Dyes-said He-have I-

Could disparage a Flamingo-

Show Me them-said I-

Cochineal- I chose-for deeming

It resemble Thee-

And the little Border-Dusker-

For resembling Me-

________________________________

Hösten-såg mig sticka-

jag har färger- sade han-

en flamingo skulle blekna-

låt mig se-sa jag-

Jag valde koschenill-

för att det passar dig-

och till bården-skymning-

för att det passar mig- 

-Emily Dickinson-

1863

 Idag vände vinden och det känns som att saker och ting ska förändras, ungefär som i boken och filmen Chocolat. Kan det vara hösten som tänker ge sig till känna? Veckan har varit fruktansvärt kvav och jag har nästan inte orkat jobba. Imorse var dimman tät och det var så fuktigt att det kändes som att jag hade en blöt filt över huvudet. När jag hoppade på bokbussen fick jag börja med att berätta att jag var förskräckligt kinkig! Men nu verkar det bli svalare. 

Vi har haft en väldigt sjuk kanin i ett par dagar. Han har legat inlagd på Ultunas IVA i ett dygn med oklar utgång. Det är samma gamla vanliga förstoppning som spökar. Veterinärens teori är att höstens pälsbyte har satt igång och att det har blivit pälsboll i magen som stoppar upp. För oss människor som svettats och plågats av värmen kändes det något överraskande med vinterpäls, men Speedy vet uppenbarligen något som vi inte vet. Nu är han hemma, hungrig och trött men samtidigt lite uppspelt. Doktorns order är specialkost, medicin och hö. Speedy ställer sig något frågande till det kan man säga.

Jag är fortfarande inne i ett nästan lite maniskt läsande. Dagens bok är en svensk feelgood; "Ett litet steg på vägen" av Jenny Fagerlund. Den var lättläst, behandlade svårigheten med att vara ensamstående mamma till ett barn med eventuell diagnos. Den delen av historien tyckte jag var lite intressant även om det inte direkt blev någon djupdykning i problemet, antagligen för att det trots allt är en feelgood. Kärlekshistorien kändes inte helt självklar. Ibland önskar jag att de här nya svenska författarna skulle få skriva böcker utan feelgoodingrediensen. Det känns som om att de vill säga saker som inte riktigt ryms i genren men att de någonstans på vägen tvingats trycka in det i en lättsam och samtidigt vardaglig kärlekshistoria vilket inte riktigt gynnar böckerna. 

Den lilla ön i havet av Jenny Colgan

 Jenny Colgans feelgoodserie om människorna på den lilla skotska ön där det nästan alltid regnar och folk pratar gaeliska på ett mycket charmigt sätt! Egentligen är boken "En avlägsen kust" den sist utkomna. Men utifrån händelseutvecklingen skulle jag säga att den är del 3 och därför hamnar den där i min lista.

1.    Sommar på den lilla ön i havet

2.    Tillbaka på den lilla ön i havet

3.    En avlägsen kust

4.    Julafton på den lilla ön i havet