Lycka är att vara på jobbet på onsdagen efter två dagars stök, måndag var det skolbiblioteksmöte och på tisdag förmiddag satt jag på barnakuten med H som fått en liten hjärnskakning efter en brutal fotbollsmatch, och prata med fjärdeklassaren som spänner ögonen i mig och påpekar att

-Jag har varit här och knackat varenda dag den här veckan och du har inte varit här! Jag är väldigt glad att du äntligen är har!

Och samma dag, ett par timmar senare, pekar en annan fjärdeklassare på mig och säger övertygande till sin ambivalenta kompis som inte hittar en enda bok att

-från den där kan man få riktigt bra boktips!

När jag får höra sådant så påminns jag om varför jag älskar mitt jobb. 

Jaha, så har min vecka varit så här långt. Ganska ofta tänker jag att det skulle vara så skönt om det var det där som räknades mest på mitt jobb, att skapa band med de människor som kommer och att det viktigaste ändå är att ta sig tid att prata med och lyssna på dem man möter. Jag tror nog att mina kollegor tänker samma sak men allt är så stressigt för att vi ska hinna med så mycket annat som är väldigt långt från de låntagare vi ska serva.

Samma känsla hade jag ofta som lärare; att det viktigaste inte var att lära ut fakta utan att vara den där vuxna människan som eleverna kunde prata med och vända sig till när det behövdes. Om man befinner sig i en trygg miljö med närvarande vuxna som tar sig tid så blir det så mycket lättare att lära sig också.

Dagens bok är en mycket lågmäld och tänkvärd berättelse som man nog inte ska ge sig på om man kräver action och fart.

Tina Hopgood skriver ett brev till en man som visar sig vara död sedan länge. På museet där han jobbade tar museeintendenten Anders Larsen emot brevet och svarar. Mellan de två personerna utvecklas snabbt en brevväxling som handlar om stort och smått, ja livet helt enkelt, Båda lever liv som inte känns helt bra och de känner sig ensamma. Genom brevväxlingen får de båda någon som förstår, någon som inte är rädd för det djupa. 

Jag tyckte mycket om den och rekomenderar den varmt. Ibland behöver man något som får en att andas lite lugnare och som ger en tankar. Boken heter "Vi möts på museet" av Anne Youngson