Snöflingor stora som lapphandskar singlar ner utanför fönstret. Jag har följt H till skolan för nu är lovet slut. Stämningen var lite tung igår kväll vid tanken på att vardagen sätter igång. Men när vi kom till skolgården och kompisarna tjoade och ropade på honom så kändes det nog lite bättre verkade det som. Idag är jag glad att jag inte behöver rastvakta för det är perfekt kramsnö!

"När isarna smälter" av den franske författaren Joel Baqué är något alldeles eget. Den enda bok jag kan komma på som möjligtvis skulle kunna gå att jämföra den med är "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson. Men det är ändå inte riktigt sant, för böckerna är egentligen inte lika ändå.
Louis är änkling, tystlåten och lever ett mycket enformigt, inrutat liv. Det är som att han fått en dimma framför ögonen som gör att verkligheten känns avlägsen. Av en ingivelse får han en dag syn på ett begagnat skåp i en affär, öppnar skåpdörren och får en uppenbarelse! Där inne står en uppstoppad kejsarpingvin. Louis köper med sig kejsarpingvinen, tar hem den och sätter därmed igång en händelsekedja utöver det vanliga. Det är verkligen inte ofta jag läser en bok och inte har någon aning var den ska landa, men så är det med den här. Det fick mig att hela tiden vilja fortsätta läsa för att få veta vart den snirkliga vägen skulle leda.
En klart läsvärd bok!

Första arbetsdagen på det nya året är gjord. När jag har varit ledig ett tag så är det som att jag glömmer hur roligt jag tycker det är och så blir jag gruvsam och vill fortsätta vara ledig. Men, när jag väl är på plats så trivs jag som fisken i vattnet. Under våren kommer jag att få jobba heltid vilket jag är mycket nöjd med. Idag fick jag veta att jag varje fredag under våren kommer att få åka bokbuss! Bättre kan det inte bli.
Biblioteket har varit stängt nu under nyår och jag hörde några av stamkunderna som uttryckte stor lättnad över att allt var som vanligt igen. Ibland önskar jag att de som tycker att biblioteket är onödigt skulle få höra sådant där, få veta vilken viktig plats det är för många människor!

En sak som jag tänkt mycket på i år är alla insamlingar och välgörenhetsinsatser som farit runt, både på olika fysiska platser och på nätet. Jag beundrar alla som engagerar sig och jag skänker ofta pengar till olika saker. Men jag är fruktansvärt obekväm med den riktning som samhället har tagit. Det känns som att vi blir mer och mer som USA, att välgörenhet är det som ska se till att väldigt många människor ska överleva. För den som befinner sig på "rätt" sida och har råd att vara generös mot sina medmänniskor så känns det bra. Även jag känner mig väldigt fin och duktig när jag gett pengar, mat eller begagnade kläder till någon annan. Men om jag hade varit på den andra sidan hade det inte alls känts lika bra. Tänk alla som ska stå där, känna att de måste vara tacksamma mot den som ger, kanske känna sig dålig för att de inte kan klara sig på egen hand... Om slumpen placerat mig där (för låt oss vara ärliga, det är en ren slump att man är frisk, född av rätt föräldrar och har jobb som ger en fast inkomst) jag varit tvungen att förlita mig på givmilda medborgare så hade jag mått väldigt dåligt. Och det är inte så himla länge sedan som det var en skyldighet för staten att se till att alla människor klarade sig oavsett livsvillkor. Jag skulle så mycket hellre betala några hundringar mer i skatt om det betydde att mina medmänniskor inte skulle behöva tigga och be mig om hjälp. Tänk om alla som vill ha sänkt skatt, men som glatt engagerar sig i välgörenhet, kunde förstå att det är lika mycket hjälp att betala skatt som att ge pengar till stadsmissionen men att de som tar enot hjälpen skulle slippa stå i tacksamhetsskuld.

Ett nytt år!

Gott nytt 2019!
Som vanligt gäller det att hålla tungan rätt i mun så här i början när man ska skriva årtalet. Det halkar lätt tillbaka till de gamla siffrorna.
Vår nyårsafton var mycket trevlig med den vanliga familjen plus en extrafamilj som var ny för oss. Idag slappar vi och i samma ögonblick som jag sa att man fick göra precis vad man vill idag så kungjorde vissa i familjen att
-YES! Då tänker jag ha pyjamas hela dan!
Varför höjden av lycka är att lufsa omkring i pyjamas en hel dag kan jag inte riktigt svara på, men det är verkligen det bästa av det bästa.
Imorgon ska jag tillbaka till jobbet medan den övriga familjen är ledig tills på tisdag.
I år blir det inga direkta nyårslöften mer än att jag ska försöka minska min lilla att läsa-hög bedvid sängen. Den bara växer och växer och jag hinner aldrig ikapp eftersom jag också släpar hem spännande böcker från biblioteket hela tiden. Förra året satsade jag på klassiker och det har jag jobbat vidare med. Och det här blev året då jag faktiskt läste "Röda rummet" av August Strindberg! Det känner jag mig väldigt nöjd med.
Jag ska försöka läsa i alla fall någon bok på engelska då och då. Under 2017 och 2018 har jag läst en del poesi och det tänker jag fortsätta med. En bra dikt kan göra en glad, trösta ett ledset hjärta, ge en styrka, sätta ord på alla möjliga känslor eller bara berika ens sinne med vackert språk.
2019 ska jag inte plugga en enda högskolepoäng. Jag ska göra saker som får mig att må bra; sticka, sätta upp en vävstuga, kanske resa lite och läsa en massa bra böcker.
En dröm som jag hoppas på är att jag ska skriva lite mer, kanske börja få ner någon av alla de där berättelserna som jag bär omkring på och som vill ut. För att det ska lyckas måste jag sluta tänka att det måste vara så bra och bara skriva för att det är så härligt.
Efter att ha gått på två begravningar under kort tid så hoppas jag att alla jag älskar ska hålla sig friska och glada.
Jag önskar att det blir ordning på politiken och miljön, fast i ärlighetens namn så känner jag mig inte så hemskt hoppfull där. Appropå politik så har jag vissa funderingar så här i jultid men det får bli en egen spaning en annan dag.
Var rädda om er och månne 2019 bli ett härligt bokår!

God fortsättning

Nu töar det i stället för det kalla vinterväder vi hade när vi kom. Men det är fortfarande gott om snö. Idag har alla barn och deras pappor varit ute i timmar, byggt snöfästning och haft snöbollskrig. Sparkföret går inte att klaga på heller. Lite is, lite snö och inte sandat.
Redan på juldagsmorgonen tog mitt garn slut till islandströjan så nu kan jag inte sticka mer förrän jag kommer hem igen. I stället hittade jag ett nystan bomullsgarn så jag har virkat en disktrasa i stället. Det behövs alltid.
Denna jul går i lekens tecken. Jag kommer inte ihåg när kusinerna lekte så mycket ihop. Igår körde de igång en lek efter middagen som inte tog slut förrän halv ett i natt! Hjärtat blir varmt när man hör tjattret, ser konstiga utklädda personer parera förbi på väg någonstans och ser de glada ögonen. Vissa av kusinerna är ju numera tonåringar och då gläds man ännu mer åt att de fortfarande har leken i sig.

Jag har läst färdigt "Änglarna dansar i gryningen" av Camilla Davidsson. Det är den tredje delen i serien om Emma, den utbrända karriärkvinnan som kämpar med sina inre demoner, krav på sig själv och  dåliga relationer genom att bland annat vandra pilgrimsleden i Spanien. I tredje boken befinner hon sig dels hemma i Stockholm med pojkvännen Alex, ytterligare en i raden misslyckade relationer, dels på Gotland där hon lärt känna Harriet samt läkaren Olle som Emma är djupt förälskad i.

Just nu läser jag den fjärde och sista (vad jag vet) delen som heter "Sånger i skymningen". För att få ordning på sina känslor och hitta en strategi inför framtiden beger sig Emma åter ut på pilgrimsleden. Men bara några dagar in i vandringen får hon ett telefonsamtal som får henne att avbryta och åka raka vägen hem...

  

God jul på er!
Vi anlände till -27 grader, snö och fullmåne igår kväll. Resan gick mycket bra. Tåget gick exakt i tid och likaså bussen från Östersund.
Jag började sticka på en islandströja på tåget. Tyvärr råkade jag snurra ihop det redan på första varvet så efter en halv decimeter fick jag repa upp och börja om. Det är så typiskt.
Idag blir det julfirande för hela slanten. Lite varmare är det idag, bara -16 grader. . Jag är genomförkyld fortfarande och har inte sovit så bra. Men man kanske kan ta en liten tupplur under dagen. Nej nu kommer mitt barn med sin julstrumpa (eller julörngott snarare).

I sällskap med kor och en kanin.

I söndags började jag få lite ont i halsen, inte så konstigt med tanke på att jag var hemma och vabbade en dag förra veckan så jag visste att det var förkylning i farten. I måndags kände jag att det nog var en snuva på gång och igår blev jag sämre för varje timme som gick. Inte kul när man jobbar kväll. Så idag är jag hemma och tycker synd om mig själv. Kaninen tycker att det är ett trevligt initiativ och min son gjorde allt i sin makt för att få stanna hemma i dag och "VAM-a" (Vård Av Mamma). Han till och med hittade på en liten sång som han trallade runt med i morse; "Jag ska Vamma med mamma..." Nu kunde han inte övertyga mig utan fick så vackert trava iväg till den sista skoldagen före julavslutningen. Jag är ganska säker på att det varit lite extramys i klassrummet idag, så det är nog inte synd om honom. Min plan är att denna hemmadag ska räcka och att jag ska jobba imorgon igen. Vi får väl se hur det går.

Jag har läst ut två böcker idag i alla fall.


 "Under Vintergatans alla stjärnor" av Camilla Davidsson är första delen i serien om Emma som är 31 år, bor i Stockholm och sedan flyttar till London för att komma närmare mannen hon är kär i, Eric. Både i Stockholm och London gör hon fantastisk karriär men det går mindre bra med Eric. Emma är ytterst nära att gå in väggen. Trots att hon känner ett flertal symtom och blir varnad av människorna runt sig så är det som att hon inte kan stoppa sig själv. Men så får hon en dag nog och inser att hon måste byta inriktning, bryta mönstret. Hon beslutar sig för att gå den berömda pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela i Spanien. Det blir både en yttre och inre resa, intressant att läsa om tyckte jag.
Nu råkade jag läsa del 2 i somras

men jag tyckte inte att det gjorde så mycket. Nu ska jag ge mig på del 3.

Den andra boken jag läst idag är den helt fantastiska "Kornas hemliga liv" av Rosamond Young.



Den som läst min blogg vet att vi har en kanin med betydligt större personlighet än kroppshydda. Min övertygelse är att det djur som får utrymme, kärlek och rätt omvårdnad utvecklar sin personlighet. Det spelar ingen roll vilket djur det är. Den här boken bevisar det påståendet. Rosamond Youngs bok är ett inlägg i debatten om djurhållning men också en kärleksförklaring till alla djur och kor i synnerhet. Hon berättar om djuren på sin gård. Ända sedan 60-talet då hennes föräldrar ägde gården så har inställningen varit att korna, fåren och hönsen, och alla andra djur, ska få leva sina liv på bästa sätt utifrån det de mår bäst av. I boken får vi följa alla de personligheter som bor på gården, lära känna dem och deras egenheter.
Jag är uppvuxen med historier om kor och andra djur som min farmor och farfar hade och dessutom känt en del av dem och vet att man aldrig ska undervärdera en kos intelligens.
Jag kan bara säga: LÄS!!!!

Ungdomsfantasy av Victoria Aveyard

1. Röd drottning

2. Glassvärdet

3. Kungens fånge

4.Krigsstorm (kommer 2019)

Författare: Victoria Aveyard