Den sista veckan!

 

Det är måndag och vi är inne på den allra sista arbetsveckan. Semestern är som en hägring långt borta men det finns ändå hopp om ledigt.

Igår var vi en sväng på landet med svärmor. Det var varmt och svettigt men trevligt. Även där liksom i stan är det lite grönare än i början av sommaren tack vare regnet. 

På jobbet är det ganska lugnt den här veckan. Inga bokbussturer, Sommarboksaktiviteter eller annat stök. Plocka med böcker, förbereda höstens skolbiblioteksaktiviteter samt diskpass är det som står på agendan.

För ett tag sedan läste jag en diktbok av Gunnar Källström som hette "Folkbibliotek" som jag tyckte mycket om och som hade stor igenkänning för en bibliotekarie

bokfavoriter: Årets första dikt februari

När jag av en händelse såg att han skrivit en roman också så blev jag nyfiken och slog till. Den är något helt annat! Den var inte dålig, men jobbig. Jag tycker att det gör ont att läsa om barn som växer upp i en värld utan vuxenskydd. Av någon anledning är skildringar som utspelar sig på 70-talet ofta sådana. Barnen får klara sig så mycket själva och det är ofta ingen snäll omgivning. Så är det i den här boken också. Ragnar växer upp med storebröder och en lillasyster, en sjuk pappa och en tablettmissbrukande mamma. Hans överlevnad är fantasin och drömmarna som har sitt ursprung i historierna han fått höra. 

"Säg att du älskar mig tre gånger" heter romanen.