Först ska jag berätta (om någon undrar) att kaninen är på bättringsvägen! Han fick komma hem i söndags, så ömklig och trött. Han orkade nästan inte röra sig och ville inte äta. Men efter en del tvångsmatning av medicin, vatten och specialmat så har han kartat på sig. 

Nu är han sig lik, pigg och glad och HUNGRIG! Han får fortfarande medicin och specialmat samt hö, men inget annat. Varje gång man ens tittar mot tvättstugan där vi har hans matförråd så kommer han mycket optimistiskt skuttande för tänk om det äntligen är någon som tänker ge honom något smask. Men det är det aldrig. Han tycker uppenbarligen att vi är fruktansvärt tröga som inte hör vad han säger. Lite nervöst är det att han ska bo på kaninhotell under påskhelgen där vi inte har koll på hur han mår. Men det är ju en vecka kvar tills dess så han borde vara återställd då, även om det inte blir några godbitar där heller.

Sedan kan jag avslöja att jag är färdig med "Sagan om Isfolket"!!!

Tre år tog det men nu är det gjort. I den sista boken "Är det någon därute?" får vi veta hur det gick för släkten efter att Tengil den onde förgjorts plus att Margit Sandemo själv berättar om sitt liv och hur hon skrivit böckerna. Margit Sandemos historia var riktigt intressant. Jag har faktiskt också lånat hennes självbiografi och tänker att hon verkar ha varit en intressant person.