Vad kan passa bättre som sista bok för året än en varmhjärtad antologi med kåserier om hundar. I våras, tror jag det var, undersökte jag vilka böcker MajGull Axelsson hade skrivit med syftet att jag ville kolla om jag läst allt. Bortsett från hennes allra senaste bok "Inställd resa till Sabarmati" så har jag läst allt förutom hennes bidrag i denna hundbok "Vänskap och varma tassar". Så då beställde jag den från biblioteket. Det tog ett tag att få den och sedan har den legat på mitt nattygsbord ett bra tag. Faktum är att jag lånat om den tre gånger och hade varit tvungen att lämna tillbaka den strax före jul om nu inte Coronapandemin tagit struptag om oss alla och Uppsalabiblioteken stängde tvärt. Så nu fick jag en sista chans att läsa den och det har jag gjort.
Förutom MajGull Axelsson som berättar om sin döda hund Molly så får man lära känna Stina, Göran Greiders ständiga följeslagare och höra den fruktansvärt sorgliga historien om Peggy, skriven av Stina Stoor. Det är kåserier om vänskap, envisa primadonnor och glupska korvälskare.
Jag känner igen kärleken till den familjemedlem som hunden ofta är, hur galen man kan bli när den gör precis som den vill och inte som man själv vill samt insikten om att man oftare än man vill erkänna blir manipulerad av den till synes oskyldiga hundrackarn.
Nu är det ungefär arton år sedan jag senast levde med en hund i familjen, men jag har inte glömt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar