Att ha bokprat

 Förra tisdagen var det dags för ettorna att ha bokprat. Det första för året faktiskt. Att umgås och ha aktiviteter med den där åldersgruppen är spännande och ingen lek minsann. Man vet aldrig vad som kommer att hända men oftast känner jag mig lite uppihejsan och glad efteråt just för att barnen är så oförutsägbara, ärliga och rakt på sak. Går det bra så vet man det och om det inte går bra så är det ingen tvekan då heller.

Nu hade jag planerat för ett bokprat med tio böcker. Barnen var som små silverfiskar. De ålade, hängde och kollade ungefär var som helst utom på mig. Så jag fick börja med att placera alla i upprätt ställning och säga åt dem att lyssna. De hade läraren med sig men hon sa inget.

Så var vi då äntligen igång. Efter en bok räckte en flicka upp handen. När hon fick ordet kom det att

-Jag tycker det här var ganska tråkigt, är vi färdiga snart?

-Eh, hm...Jag har ju precis kommit igång, fick jag svara, men jag hoppas att det blir roligare med nästa bok...

Så då tappade jag kanske lite styrfart. Men man är ju en rutinerad gammal räv tack och lov och rätt härdad.

Resten av bokpratet gick bra och igår fick jag min revansch.

På eftermiddagen kom en av pojkarna som varit med på bokpratet in med sin mamma och lillebror.. Han stegade fram och spände ögonen i mig och förklarade att han ville ha den där äventyrsboken, du vet...

Nja, jag var inte helt med på noterna men efter en del diskuterande så insåg jag att det var en av mina bokpratsböcker han var ute efter. Han fick den och gick därifrån mycket nöjd. Jag kände mig också väldigt nöjd, dels för att jag luskat ut vilken bok det var, dels för att han blivit så sugen på den att han faktiskt fick med sig mamma och kom dit efter skolan. Det kändes som att då var det kanske ett ganska bra prat trots allt.

Vilken bok det var?

Jo, "Flint"av Jan Kjaer, en spännande Börja läsa-bok