Så var det fredag igen och jag är ledig. Killarna sover och jag och kaninen morgonmyser till ljudet av regnsmatter på altantaket. I natt har jag kört motorbåt med en bäver framför mig. Jag liksom föste den framför mig. Lite underligt kan man tycka, men det var flera bävrar och båtar på sjön så jag var i gott sällskap. Jag hade inte ett dugg dåligt samvete för att jag tvingade en bäver att hetssimma. Däremot ångrade jag mig i drömmen för att det visade sig att den hade kläder på sig och det kändes inte helt okej.
Imorgon blir det kräftskiva här. Det ser vi fram emot. Idag hade vi tänkt oss en badutflykt, men vädret just nu inbjuder inte riktigt till det så vi får se vad som händer.

  

Jag har läst två noveller igen.
"Allt har sin tid" av Alva Dahl, som spännande nog var med och startade Novellix 2011. Hon är översättare och doktorand i nordiska språk i Uppsala. Novellen är tankeväckande. Vad händer om man råkat ut för något för länge sedan och sedan möter förövaren i ett helt annat sammanhang? Hur reagerar man?

Min andra novell är skriven av Jens Lapidus och heter "Heder". 30 sidor Lapidus känns ganska lagom för mig som inte riktigt klarar av den undre gangstervärlden i någon större dos.

"Varför kom du inte före kriget" är skriven av Lizzie Doron och är en roman om hennes mamma Helena och uppväxten i Israel efter andra världskriget. Elizabeth, och hennes mamma ännu mer, är överlevare. Boken är en kärleksförklaring till mamma Helena som försöker skapa ett nytt liv trots allt som hänt. På sitt egensinniga och oböjliga sätt vandrar hon genom tillvaron med högt huvud och djupa sår. Boken har vunnit flera priser och läses enligt baksidestexten i alla israeliska skolor. Det är en sådan där bok som får en vilja att gråta, men samtidigt stärker ens tro på överlevnad. Alla borde läsa den för att förstå vad det kostar att överleva!