Semestern är i full gång för mig och H. I förrgår var vi på biblioteket och bunkrade upp med 20 stycken Narutoböcker, alla som finns på biblan i Uppsala på svenska. Sedan spelade vi padel med en kusin. Igår åkte vi med samma kusinfamilj till Tom Tits i Södertälje. Det var väldigt lyckat. Fyra våningar med aktiviteter och saker att göra, en uteavdelning där mycket var saker med vatten, en vindmaskin, dinosaurieutställning med mera. Trots att sällskapet var mellan åtta och elva år så var det helt klart plaska med vatten- aktiviteterna som var roligast utomhus.
Idag sätter jag och min familj oss på tåget till Tomelilla för att hälsa på en farmor. Det ska bli kul. Vi hoppas på bad i havet, och andra mysiga dagsutflykter. Både H och jag har laddat rejält med böcker och H har packat ett korstygnsbroderi som han fick i julklapp.
Min klänningskoftestickning får också följa med fast jag kommer nog inte att sticka på tåget. Har ett obekvämt minne av en sockstickning där ett nystan löpte amok på tåget till Borås och jag fick åla mellan benen på ett flertal medpassagerare innan jag fått tag på det igen.

Boken jag just nu läser heter "Sjukhuskatten Oscar" och är skriven av läkaren David Dosa. Dosa arbetar på ett vårdhem för patienter med demens. Ett flertal katter bor på vårdhemmet eftersom man har upptäckt att katterna gör patienterna lugna och trygga. Katten Oscar har en särkild förmåga. Han vet när någon håller på att dö och kryper då upp i deras säng tills de har dött. Ingen förstår riktigt hur han vet och varför han gör det här, men det har gjort att den döende är mycket lugnare. Det är en sympatisk berättelse som också handlar om hur det är att bli gammal, hur man kan hjälpa människor att åldras med respekt och värdighet, kampen de anhöriga för och mycket mer.

Jag har också läst något så otippat som en biografibok om Carola Häggqvist. Så kan det gå när man jobbar på bibliotek och har svårt att gå hem på kvällen utan en liten bokpåse. "Främling En bok om Carola" av Andreas Ekström och Johanna Koljonen handlar inte så mycket om Carolas privatliv utan mer om fenomenet Carola, tidsandan som rådde när hon vann melodifestivalen 1983 och överhuvudtaget vad som format henne och fansen genom åren. Författarna är hängivna fans, men skriver ändå klarsynt och analyserande. De har intervjuat många människor men aldrig Carola själv eftersom de inte ville göra "en sådan bok". Faktum är att jag har fått jobba med vissa av mina egna fördomar när jag läst. Hon har blivit mer en människa för mig och jag inser att även om jag fortfarande inte riktigt gillar hennes musik och i synnerhet inte hennes person så är mycket av det jag ansett om henne byggt på medias bild av henne, inte hennes riktiga person. Det gick så lång att jag lyssnade lite på henne på Spotify efter att ha läst klart vilket fick min son att bröla SÄNK LJUDET ett flertal gånger.