tågtrassel och läsmys

Efter en härlig Skånesemester har vi nu mellanlandat hemma för ett par dagars vila och lek med kompis. Hemresan från Tomelilla blev inte på långa vägar lika smärtfri som ditresan. Efter drygt en timmes tågfärd stannade tåget i Lammhult och vi fick veta att ett timmertåg tagit eld och att det spridit sig till spåret. Så, där stod vi. I ett par timmar. Sedan fick vi köra tillbaka och ta vägen över Göteborg.
I stället för sju timmar, som resan skulle ta, så tog den 17. Vi kom hem klockan 4 på natten. Trots allt gick det bra. Jag var väldigt glad över att ha ett nioårigt barn som mest suckade någon gång emellanåt och annars uthärdade stoiskt.
Egentligen skulle vi åka mot Jämtland idag men eftersom jag ska köra hela vägen själv så sköt vi upp det. Jag tänkte att det var bäst att vila en dag efter tågresan. dessutom kommer H:s kompis idag. Vi tänker gå och se nya LasseMaja-filmen på eftermiddagen.

Så vad gör man 17 timmar på tåg? Jo man läser så klart. I Simrishamn hittade vi under semestern en mycket trevlig bokhandel där vi shoppade loss. Jag köpte Lucy Diamonds "En sommar i Brighton", en riktig hängmattebok.
 Den handlar om tre olika kvinnor som alla bor i samma hus. Ytligt sett så verkar de inte ha så mycket gemensamt men ju mer man lär känna dem desto mer inser man att de delar mer än man kan tro. Romantiskt och lättsamt. Det är bara en sak som retar mig med den här boken och det är översättningen. I första delen av boken slarvar de något helt otroligt med språket. Det är meningsbyggnadsfel, ordföljden är fel (engelsk) och andra småfel som känns fullständigt onödiga och som förtar flytet och läsupplevelsen. Är det så att det varit bråttom att få ut boken till semestern? Tja, inte vet jag men irriterande var det.

"Ensam i Paris och andra historier" är en samling med feel good-noveller av Jojo Moyes. Jag tyckte allra bäst om den första som heter just "Ensam i Paris" och handlar om Nell. Hon är inte den som gör något spontant, planering och kalkylering är hennes grej. Men, efter att ett par jobbkollegor skrattat åt henne och hennes (extremt osympatiska) pojkvän lite nedlåtande undrat hur det kan komma sig att hon aldrig varit i Paris så bokar hon en helgweekend där åt sig och honom. Problemet är bara att han aldrig dyker upp när hon ska åka. Efter en massa vånda bestämmer hon sig för att trots allt sätta sig på tåget. pojkvännen lovar att han ska komma senare på kvällen, bara han tar sig från jobbet.Inte den bästa Jojo Moyes jag läst, men passar också bra för en dag i hängmattan eller på bryggan.

"Toner i natten" är också skriven av Jojo Moyes och får mig att tänka att Moyes gör sig bättre i romaner. Isabel har aldrig behövt ta ansvar. Hennes man har alltid skött hemmet och familjen så att hon ska kunna satsa på sin passion, musiken. Isabel spelar fiol i en symfoniorkester. Men mannen dör och plötsligt står hon där, med två barn, skulder en enorm sorg och vet inte vad hon ska göra. Oväntat ärver hon ett hus, långt från London , i skogen. Hon bestämmer sig, mot allas rekomendationer, att de ska flytta dit för att ordna upp ekonomin och få en nystart. Men det finns fler som vill ha huset och inte skyr några medel för att få det. Det låter kanske mer som en rysare men det är en bok helt i Jojo Moyes- stil; vänskap, kärlek, livsval och andra livsfrågor.