Jag har fredagsledigt och H har sin första riktiga sommarlovsdag efter två roliga dagar på fritids. Vi ska ta det väldigt lugnt har vi tänkt. Ett besök på biblioteket där en hel hög mangaböcker ligger och väntar; "Naruto". Tanken är också att jag ska göra de allra sista små ändringarna i uppsatsen och skicka in den för allra sista gången (hoppas jag innerligt).
I natt drömde jag att jag fick ett nytt jobb, på ett lager i Dorotea. Anledningen till att jobbet lockade var att det var ett boklager. Men efter att jag glatt tackat ja så kom jag på att det skulle bli lite långt att pendla, sisådär 60 mil, så då ångrade jag mig lite. Men, tänkte ändå att det går nog bra. Jag kan ju alltid sova på bussen...
Så kan det vara.
Igår var jag och kollegorna på en dag om Digitalisering i Uppsala. Det var intressant. Men, jag tänker alltid att det är lite synd att det låter som att biblioteksvärlden hoppar på det här med digitalisering med utgångsläget att digitalisering är grejen! Man skulle kunna göra samma arbete men utifrån att biblioteken ska erbjuda stöd till invånarna ur ett demokratiskt perspektiv och att hjälp med nätet är en del av det. När man skrapar på ytan och analyserar det som sägs och görs så är det ju det som är utgångspunkten. Men, när man bara lyssnar på det som sägs högt och utåt så låter det som att huvuduppgiften är att förvandla biblioteken till en digital värld och jag värjer mig mot det. Till på köpet har jag blivit lite mer inblandad i arbetet med digitaliseringen än vad jag hade önskat mig och det känns lite jobbigt än så länge eftersom jag brinner så mycket för litteratur och litteraturförmedling. Men, jag tänker mig att mitt bidrag kommer att bli den pedagogiska biten, att hjälpa folk. Det är ju det som jag är bra på.
Jag läste ett inlägg på Facebook där det diskuterades huruvida bloggar börjar bli omoderna och bokbloggarna snart kommer att dö ut eftersom folk följer Twitter, Instagram och andra ställen. Är det så? Jag bloggar fortfarande, läser andras bloggar och tycker att det är tråkigt om det skulle försvinna. Instagram blir ju så kortfattat! Och att titta på folk som pratar på Youtube om böcker är trevligt men inte samma sak. Det är så typiskt. Jag har alltid så svårt att släppa saker jag tycker om och det så lång tid att hitta  nya saker som är lika bra. Alltid känner jag mig lite efter, apropå den snabba digitala utvecklingen.

Härom dagen diskuterade jag Herman Lindqvists böcker med en låntagare. Hen beskrev hur hen alltid somnade efter några sidor eftersom berättarstilen är något entonig. Jag har ju under våren lyssnat på flera ljudböcker av och med Herman av just den anledningen. Historia är ett av mina favoritämnen. Det blir inga obehagliga överraskningar eftersom man ju ändå vet på ett ungefär vad som ska komma och Hermans torra stämma lugnar ens uppstressade tankar. Min senaste var om Axel von Fersen.Bokens namn är "Axel von Fersen Kvinnotjusare och herreman".

Han är ju ett namn som dyker upp här och var i andra historiska personers berättelser så det var lite kul att lära  känna honom. Axel von Fersen rörde sig i miljöerna runt olika Europeiska hov, försökte rädda det franska kungaparet från giljotinen och älskade Marie Antoinette. Han var en adelsman och rojalist helt igenom och hade verkligen ingenting till övers för republiker.