Jag har förresten glömt att berätta om "Nådegåvan" av Anthony Doerr. Till att börja med var det så svårt att komma in i den. På något sätt kändes det jobbigt och obekvämt, nästan lite obehagligt. Jag hade en känsla av att det skulle hända tragiska saker och sådant orkar jag inte riktigt med just nu.

Ända sedan David var liten har han fått varsel, sett saker som ska hända. Hans mamma förstår honom, men hon är också den enda. David lider fruktansvärt mycket av förmågan och hans liv påverkas i grunden när han får varsel om otäcka saker.
När David drömmer att han ska döda sin dotter, av misstag, så blir han näst intill paranoid. Hans fru anser att ha blivit fullständigt galen och vill inte höra talas om saken. För förhindra händelsen lämnar han familjen och beger sig så långt bort han kan komma. I tjugofem år lever han ett liv i skugga, ett liv i väntan. Ett nytt varsel efter alla år sätter stenen i rullning och plötsligt kan han inte rymma från sig själv längre.
Just nu kan min uppstressade hjärna inte beskriva boken rättvist. När jag väl fastnat så tyckte jag den var bra. Doerr har ett speciellt och egensinnigt sätt att skriva. Hans romaner liknar inget annat.