Söndag i september

 Helgen har bjudit på en fantastisk brittsommarvärme och stålande sol. Speedy och jag har gjort en tur till parken nu på förmiddagen och vi somnade nästan i solen, båda två.

Vi har haft det lugnt. Jag var hos min syster på middag i fredags, väldigt trevligt. Men jag kom inte hem förrän strax efter midnatt och det är långt efter min läggningstid i vanliga fall. Det plus att sitta och sippa på rödvin efter klockan 10 på kvällen gjorde att jag var något trött igår. Egentligen skulle H på fotbollscup men han är förkyld IGEN för tredje gången denna höst så han fick stanna hemma till sin besvikelse. Han coronatestade sig i fredags och fick svar redan igårkväll så imorgon kan han gå till skolan vilket är skönt trots allt.

Idag ska jag gå på bio! Helt själv dessutom eftersom alla runt mig antingen är upptagna eller inte så intresserade av Lena Nyman. Det är nämligen filmen Lena jag ska se. Jag är väldigt intresserad av Lena Nyman, som jag påpekat förr i den här bloggen, och har väntat på filmen sedan jag hörde om den i våras. Så det ska bli väldigt intressant.

Till veckan blir det full fart. Imorgon kväll ska jag ut och äta med två kompisar som jag inte har träffat på evigheters evighet. På tisdag morgon ska jag till doktorn före jobbet och äntligen kolla upp mitt extremt onda knä och på lördag morgon sätter jag mig på tåget för att åka hem till mamma och pappa.

Min son sa missnöjt idag när jag påminde om att jag ska iväg imorgonkväll att

-du är ju ALDRIG hemma!

Hm, njae jag skulle vilja påstå att jag är hemma de flesta kvällar och helger det råkade bara köra ihop sig lite just nu.

Tomatplantorna levererar fortfarande. Senast idag har jag plockat en hel skål med röda tomater. Gurkorna har inte heller gett upp helt. Det är en som kämpar och vill växa ungefär en centimeter i veckan men den är fortfarande långt ifrån redo att skördas och jag har inga större förhoppningar om att den ska hinna i mål. Sedan är det två minigurkor som nog aldrig blir ens i närheten av att vara på gång.

Jag kämpar med min läsning just nu. Dels vill jag koncentrera mig på annat än feel good, dels vill jag läsa ikapp från min egen bokhög och inte bara låna på biblioteket.  Problemet är att jag för länge sedan, typ i somras, ställde mig på kö på några feel good-böcker och nu har de ramlat in.  

Jag har fått och läst del fyra i Nora Roberts serie "Familjen vid Chesapeake bay". Det är den sista i serien och heter "Vid horisonten".

 

Just nu läser jag "En evighet från dig" av Jenny Colgan

 

och sedan ska jag ge mig "Sommar i strandhuset" av Veronica Henry.

 

 

 

Efter det tror jag att det bara är en bok till som jag har beställt och jag har gett mig själv biblioteksstopp ett tag. Får se hur länge det håller.

 

 

 I år kom hösten verkligen snabbt och brutalt. Jag tänkte att jag kanske håller lite på sommargarderoben ett tag. Det brukar ju kunna bli varma brittsommardagar då man kan hålla fast lite extra vid sommarkänslan men jag insåg snabbt att det bara var att plocka fram höstkläderna. I ärlighetens namn är jag ganska nöjd. Våren och hösten är nog mina favoritårstider. Jag gillar regn och blåst, känslan av att blir helt genomblåst när man går ut. 

Efter vårens trauma med stängt bibliotek, hot om försämringar och allt möjligt elände så njuter jag extra mycket av att det är så bra just nu. Det är uppenbart att folk har saknat sitt bibliotek och det är full fart. Förra veckan jobbade jag den första lördagen på över ett år. Lite jobbigt var det, men också skönt att allt är som vanligt igen. Det kom inte så många besökare dock. Vi har väldigt många Meröppetlåntagare och jag märker att det är en hel del folk när jag inte är där.

Här hemma är H förkyld för andra gången sedan skolan började. Lite bekymmersamt är det att han måste vara hemma flera dagar i sträck. Han missar mycket men man får trösta sig med att det är många elever i samma situation och han hänger med bra ändå. Ganska nöjd är han över att ha börjat både med spanska och hemkunskap. Det är mycket "Hola!" här hemma.

Om två veckor åker jag hem till mamma och pappa på en veckas semester. Det ska bli härligt. De har det lite kämpigt och jag hoppas kunna muntra upp dem, om jag nu inte kan göra så mycket annat.  Jag längtar efter att få andas höstluften där. Man kan nu tycka att det är ungefär samma luft som här men det känns inte riktigt så alla dagar.

Jag har träffat de nya sexåringarna och de är lika fantastiska som vanligt! Om världens sexåringar hade lite mer att säga till om så skulle världen vara en ljusare plats. Det är jag fullständigt övertygad om.

Men, jag har träffat alla de andra eleverna också och det är ju inte så att de är mindre fantastiska, de är bara på ett annat sätt. Man fnissar inte riktigt lika ofta i smyg när man hänger med dem.

Jag är ju väldigt svag för Jojo Moyes och nu har jag läst en av hennes äldre böcker som kommit ut på svenska först nu, nämligen "Under Londons broar". Det är en sådan där bok som jag nästan önskar att jag inte hade läst bara för att få upplevelsen kvar. Jag tyckte mycket om den!

Sarah, 14 år, bor med sin morfar i ett ganska ruffigt område i London. Hon ägnar all sin tid och energi åt sin häst, Boo. 

Under sin ungdom var morfar Henri med i en fransk elittrupp som ägnade sig åt dressyr. Han gav upp drömmen för att ta hand om sin familj men har överfört drömmen till Sarah. När Henri hamnar på sjukhus så faller tillvaron ihop för Sarah. Hur ska hon klara sig och kunna behålla Boo på egen hand?!

Samtidigt får vi lära känna advokaten Natascha som kämpar för barn och ungdomar i sitt jobb. Privat är hon mitt i en separation från sin man och livet är inte lätt för henne. 

Av en slump möts Sarahs och Nataschas vägar och trots att Natascha verkligen varken har tid eller lust att blandas in i Sarahs problem så hamnar hon där.

I oktober ska jag vara med på en bokcirkelträff på jobbet. Den här gången blir det en fysisk träff på biblioteket. Jag har just läst boken vi ska prata om, "Clara" av Jens Lönnaeus.Om jag inte blivit involverad i bokcirkeln så hade jag nog kanske inte läst den då det inte alls är min typ av bok. Men när jag nu började läsa så blev jag förstås intresserad av hur det skulle gå. Om jag ska sammanfatta känslan av den så är det med ordet obehaglig!

Vilhelm svarar på en lägenhetsannons. Han vill byta liv och tar chansen att hyra ett rum av Clara som skrivit annonsen. När han ska flytta i rummet i Malmö så ställer Clara villkoren att han inte ska prata om sitt förflutna och att han ska låtsas att han och Clara är ett par.  Vilhelm går glatt med på villkoren och redan där, på typ tredje sidan, kände jag att han var en idiot, det osade dåligt lång väg!

Livet med Clara är minst sagt speciellt och komplicerat men ju mer man läser desto mer inser man att Vilhelm inte är direkt enkel han heller och att det finns saker i hans liv som gör en lite konfunderad. Utan att avslöja för mycket så måste jag ändå säga att perspektiven ändras genom boken och när jag läst färdigt så kände jag nog inte nödvändigtvis att offret var samma person som jag trodde i början. En helt okej psykologisk spänningsroman och bladvändare.

 

 

                              

 Vardagen rullar på. Saker börjar bli lite mer som vanligt efter den långa pandemin. Samtidigt så verkar det ju som att den där läskiga deltavarianten inte tänker släppa sitt grepp. Jag har förundrats i sommar över att människor har semestrat trots alla varningar. Men jag förundras ofta över folk överlag å andra sidan. Förkylningarna verkar ha tagit fart i samband med skolstarten men enligt nyheterna igår verkar det mest vara vanliga snuvor tack och lov. 

Jag har grejat på mitt bibliotek. Idag öppnade vi för allmänheten och det var en härlig känsla! Och fåtöljerna har inga plastband på sig utan man får sitta ned bara en sådan sak.

Den "rätta" svenskaläraren på högstadiet är på plats igen efter föräldraledighet och vips började det hända saker. I slutet av förra veckan kom hon med alla högstadieklasserna och lånade böcker. De har stor frånvaro på grund av snuvor så alla har inte varit här. Men ändå.

Så vad har jag läst då den senaste tiden?

Jag har läst "Bokbussen kommer vid midnatt" av Sofie Axelzon. När jag lånade den på biblioteket trodde jag att det var en feelgood. Jag menar, se på omslaget och titeln, den passar precis in i genren och de böcker som kommer där just nu. Och den säljs in som en feelgood men jag tycker ändå inte riktigt att den passar in där. Den bygger på en verklig händelse; ett bibliotek i Ramsberg som lades ned. Personalen tog saken i egna händer och gömde böckerna. En fascinerande historia som jag rekommenderar att läsa mer om ifall man är intresserad.

För övrigt har jag snart, efter en och en halv veckas intensivt läsande avslutat den fjärde och avslutande boken i fantasyserien "Månkrönikan" av Marissa Meyer. De tre första; "Cinder", "Scarlet" och "Criss" har jag läst på svenska men den fjärde "Winter" finns bara på engelska. Då den är på över 800 sidor så tänkte jag att det skulle bli en utmaning men det har gått över förväntan. Boken är oerhört spännande och jag vill bara läsa mer och få veta hur det ska gå! Det är nog en av de bästa ungdomsfantasy-serierna jag har läst på länge. Rekommenderas varmt

 Återgången till jobbet har gått betydligt bättre än jag förväntat mig. Alla hot om förändringar till det sämre verkar ha lagts på is för tillfället och vi kör på som vanligt. Om jag fick jobba så här i lugn och ro skulle jag aldrig vantrivas eller oroa mig. Just nu är det roligt och inspirerande. Till och med det faktum att biblioteket blivit betydligt mindre känns okej. Förra veckan och den här ägnar jag åt att möblera och fixa tills vi öppnar igen. Det blir riktigt bra om jag får säga det själv! Problemet är ju när läget stramas åt igen för det vet jag att det kommer att göra. Då blir jag i total ofas med livet.

Hemma går jag mest runt för tillfället och gullar med mina tomater och gurkor. Massor av tomatkart är det men än så länge bara två stycken som börjat bli röda. Jag minns förra året när jag det bara exploderade helt plötsligt när jag redan gett upp och jag fick säkert tio röda tomater på ett par dagar. Så jag känner mig hoppfull.

En gurka har jag också som börjar bli så pass stor att jag räknar med att eventuellt skörda den till helgen. Tänk! Mitt livs första egenodlade gurka! Det är fyra små också som sakta tuffar på och växer. Eftersom det inte är så varmt om dagarna för tillfället så går det ganska sakta. 

 Jag har lyssnat på en intressant ljudbok, nämligen "Jag är inte död" av Erik Engelv. Den var intressant på flera plan för mig. Boken är självbiografisk och inläst av författaren. Erik Engelv växte upp i Jehovas vittnen och han ifrågasatte inte det på något sätt, tvärtom, förrän han var i tonåren och insåg att han var homosexuell. Även då var hans utgångsläge att det var en prövning från onda krafter och att det var han själv som behövde ändra sig. Först såg han det som helt rimligt och görbart. Han var ju skyddad av Gud! Men det gick inte över och vid 25 års ålder valde han att kliva av församlingen. För föräldrarna och den övriga församlingen var han i och med det död. 

En intressant sak var att han och familjen bodde i Strömsund under flera år, där jag kommer ifrån. Så jag kände igen platser, skolor och lärare och fick en väldigt tydlig bild av hur det var. Min erfarenhet av Jehovas vittnen är att man skyndade sig att låsa dörren när man såg att de var på väg så det var lite intressant att höra hur de upplevde det "på andra sidan"

 

 

Jisses vilket oväder det kom igår!

Jag satt på altanen och lyssnade i godan ro på en ljudbok när det började störtregna och hagla. Kaninen vek ner öronen och blev förstenad och jag fick sluta lyssna på min bok eftersom det slamrade så hårt på taket att jag inte kunde höra något. Lite mysigt var det ändå. När det hela var över och jag gick ut såg det ut som att någon kört en högtryckstvätt på förrådsdörren, fullt med färgflagor hade lossnat och låg nedanför dörren.

"Dödligt hot" av Jan Mårtensson är en av de halvbra böcker jag läst i sommar. Länge kändes det som att jag läst den förut men den var nog bara väldigt lik någon annan jag läst av honom.

En riktigt bra bok jag läst är "Osebol" av Marit Kapla. Hon har helt enkelt intervjuat invånarna i den lilla glesbygdsbyn Osebol och sedan gjort en bok med intervjuerna rakt av. Den 811 sidor långa boken kan verka avskräckande till att börja med men texten är oerhört fluffig så det tog mig bara ett par dagar att ta mig igenom den. Folk pratar och berättar om allt möjligt, stort och smått, precis på det där sättet som jag gillar. Det ger en känsla och en äkthet till berättelserna och jag som också kommer från ett litet ställe känner igen mycket av tankarna och känslorna som rör sig. 

Fyra veckor bara så där...

Så återstår det två dagars semester och jag har inte skrivit en rad här...

Aldrig att jag haft en så kort sommar känns det som. Efter en och en halv vecka började jag känna att semestern var slut och ändå har jag inte tänkt på jobbet i sig över huvudtaget utan konsekvent stängt av alla sådana tankar för att inte förkorta ledigheten ännu mer. Det är väl ett tecken på att jag inte har det så bra på jobbet just nu, tidigare år har jag inte haft några problem att komma tillbaka. Det är nog den den där osäkerheten om vad som kommer att hända i höst. Jag gillar inte den känslan.

Vi har i alla fall haft det väldigt bra med bad, sol, släkt och god mat och massor av böcker för min del. Jag har också målat tak, väggar och golv i  min vävstuga och det kommer att bli så fint! I våras köpte jag boken "Konsten att väva" av Åsa Pärson och Amica Sundström och den har jag studerat under sommaren. En utmärkt bok med mycket tydliga illustrationer.

Nu är jag fortfarande inte närheten av att sätta upp en väv men det skadar ju inte att förbereda sig tänker jag. Under alla år var det min faster som satte upp alla vävar i min närhet och när hon dog i vintras så blev det en stor kunskapslucka och ingen annan är redo att ta över. Så ska det bli något får jag göra det själv.

 

För övrigt har jag, som sagt var, läst väldigt mycket. Jag kommer nog inte att orka berätta om allt utan jag konstaterar mest att det mesta varit väldigt bra.

 

"Midnattsbiblioteket" av Matt Haig kan jag varmt rekomendera, en bok om att ta vara på sitt liv och om att få nya chanser. 

"Det sista brevet" av Cecelia Ahern är en fortsättning på den gamla succén "P.S jag älskar dig". Den här var  helt okej men inte kanske inte riktigt lika fängslande som den första. 

"Varghonans klan" av Maite Carranza är en barnfantasy som var otroligt spännande och jag var helt övertygad om att det skulle vara en serie men till min förvåning verkar det inte finnas någon fortsättning. 

"Cinder" och "Scarlet" är de två första delarna i ungdomsfantasyn "Månkrönikan" av Marissa Meyer, också sjukt spännande. Det finns ytterligare två delar men den fjärde och sista  verkar endast finnas på engelska. Men de ska jag läsa.

"Städa hållbart med ekotipset" av Ellinor Sirén bygger på hennes populära blogg Ekotipset. Jag har fått bra och miljövänliga tips på rengöringsmedel och annat smått och gott.

Jag har också lyssnat på "Sagan om Isfolket"

 

* Människodjuret

* Färjkarlen

* Hunger

* Nattens demon

 

Äntligen semester!

 Jag kan inte med ord beskriva hur ljuvligt det var i fredags kväll när jag la mig på soffan, kaninen slappade i fåtöljen och vi slötittade på tv. Fast som vanligt tar det nog några dagar innan kroppen och själen fattar att det är semester.

Min familj kom tillbaka från Skåne igår kväll och idag har vi mest gjort ingenting. Vi har haft det betydligt svalare idag än på länge vilket känns skönt. Imorgon ska vi göra lite ärenden, packa det sista och jag ska få min andra vaccinationsspruta och på tisdag sätter vi oss i bilen och far norrut. 

Jag har, trots eller kanske på grund av semestern, sovit väldigt dåligt i tre nätter så jag känner mig väldigt sliten. Men i natt kanske det är dags att ta igen det och sova bra. Om det inte är så varmt så kanske det går bra.

Skåneresenärerna hade det härligt på sin semester. Mest av allt har de badat i havet. Under veckan har de skickat badbilder som nästan fått mig att gråta en skvätt där jag suttit vid datorn med fläkten på högsta fart och svettats. 

Dagens bokredogörelse handlar om Åsa Hellberg. Jag har läst hennes "En liten värld" som kom 2014. Om jag förstått baksidetexten rätt så är den en av de första böckerna i genren självständig kvinna i medelåldern klarar sig själv och låter ingen sätta sig på henne. I slutet blir hon förstås ändå kär eftersom det är feelgood vi pratar om, men det är på hennes villkor. Boken kändes säkerligen ny och fräsch när den kom men nu är vi översvämmade av just sådana historier vilket förtar entusiasmen en aning. 

Okej, det handlar i alla fall om två väninnor; Isabella och Carina i femtioårsåldern, lyckade och vackra singelkvinnor som behöver göra livsavgörande beslut om vilken väg det är dags att ta. 

Sedan har vi den 70-åriga Elsa som bor i Farsta. Hon är änka och ganska trött på att bara sitta hemma och göra samma saker hela tiden. För att få spänning i livet följer hon efter när olika personer ger sig iväg på resa. På så sätt träffar hon både Isabella och Carina och flera andra spännande människor och får vara med om oväntade äventyr. Olika människors öde vävs samman på osannolika sätt och om man vill ha trovärdiga berättelser så är detta kanske inte den bok man ska ge sig på men om man vill ha något lättsamt tidsfördriv så funkar den bra.

 

 Just nu läser jag "Toscana tur och retur" som är i samma stil. Även det är en av Åsa Hellbergs tidiga böcker. Det mest irriterande med den är att sidan 28 och 29 är urrivna ur biblioteksboken och även om det inte är några svårigheter att hänga med i handlingen trots det så blir läsupplevelsen svårt störd.