Återgången till jobbet har gått betydligt bättre än jag förväntat mig. Alla hot om förändringar till det sämre verkar ha lagts på is för tillfället och vi kör på som vanligt. Om jag fick jobba så här i lugn och ro skulle jag aldrig vantrivas eller oroa mig. Just nu är det roligt och inspirerande. Till och med det faktum att biblioteket blivit betydligt mindre känns okej. Förra veckan och den här ägnar jag åt att möblera och fixa tills vi öppnar igen. Det blir riktigt bra om jag får säga det själv! Problemet är ju när läget stramas åt igen för det vet jag att det kommer att göra. Då blir jag i total ofas med livet.

Hemma går jag mest runt för tillfället och gullar med mina tomater och gurkor. Massor av tomatkart är det men än så länge bara två stycken som börjat bli röda. Jag minns förra året när jag det bara exploderade helt plötsligt när jag redan gett upp och jag fick säkert tio röda tomater på ett par dagar. Så jag känner mig hoppfull.

En gurka har jag också som börjar bli så pass stor att jag räknar med att eventuellt skörda den till helgen. Tänk! Mitt livs första egenodlade gurka! Det är fyra små också som sakta tuffar på och växer. Eftersom det inte är så varmt om dagarna för tillfället så går det ganska sakta. 

 Jag har lyssnat på en intressant ljudbok, nämligen "Jag är inte död" av Erik Engelv. Den var intressant på flera plan för mig. Boken är självbiografisk och inläst av författaren. Erik Engelv växte upp i Jehovas vittnen och han ifrågasatte inte det på något sätt, tvärtom, förrän han var i tonåren och insåg att han var homosexuell. Även då var hans utgångsläge att det var en prövning från onda krafter och att det var han själv som behövde ändra sig. Först såg han det som helt rimligt och görbart. Han var ju skyddad av Gud! Men det gick inte över och vid 25 års ålder valde han att kliva av församlingen. För föräldrarna och den övriga församlingen var han i och med det död. 

En intressant sak var att han och familjen bodde i Strömsund under flera år, där jag kommer ifrån. Så jag kände igen platser, skolor och lärare och fick en väldigt tydlig bild av hur det var. Min erfarenhet av Jehovas vittnen är att man skyndade sig att låsa dörren när man såg att de var på väg så det var lite intressant att höra hur de upplevde det "på andra sidan"