Imorgon blir det en tur med bokbussen igen. Det är inte alls dumt att kuska runt i Enköpingskommuns småbyar, se vinterlandskapet och tänka på hur fint det kommer att vara i vår. Trevliga människor möter vi också.
På mitt bibliotek är det glad stämning , både bland barn och vuxna. De flesta tycker att det är fantastiskt att ett bibliotek blir renoverat och satsat på, det känns inte som något man är bortskämd med.
Idag var sexåringarna på besök. Just den här gruppen har inte kunnat komma sedan i december, deras tid har oturligt drabbats av målning, bokhyllebygge och annat varenda gång.
Redan i hallen började de ooa och oja över hur fint det var.
Jag samlade dem i barnhörnan för att berätta hur böckerna står nu. I slutet av genomgången ville jag veta om de hade några frågor eller så.
Fem händer åkte upp i luften omedelbart. Alla fem ville säga att det var väldigt fint. Nästan alla andra blev inspirerade och började vifta med händerna, så de hann nästan inte titta på några böcker. Det finns nog ingenting som gör mig så upplivad som dessa sexåringar. Hur sur och kinkig jag än är så blir jag alltid på bra humör av dem.
Undrar du om jag läser något just nu? Jo, jag har börjat på"En andra chans", tredje boken i Jojo Moyes serie om Louisa.
