Sommarvärmen har kommit och vi har invigt bryggan ikväll. Det är en härlig känsla att puttra ut på sjön, lämna myggen vid strandkanten och avnjuta en härlig sommarmiddag. H tyckte det var ljuvligt, men när vi satt där mitt på sjön fick han plötsligt för sig att han skulle kliva av och gå hem.
-Hugo vill inte ha vatten, var förklaringen.

Hm, inte riktigt det rätta stället att komma på en sådan sak...

Vi har varit och handlat idag och jag kunde, som vanligt, inte motstå frestelsen att gå in på bokaffären och skaffa mig några sommarpocketar( som att jag inte hade nog att läsa innan).
Just nu håller jag på med "Den glömda trädgården" av Kate Morton. Den handlar om Nell som hittas övergiven på ett passagerarfartyg till Australien när hon är fyra år, 1913. Hon tas omhand av ett ungt par och växer upp som deras barn. Men när hon är 21 år avslöjas hennes bakgrund och hennes liv förändras.

År 2005 dör Nell och hennes dotterdotter Cassandra finner ledtrådar till mormoderns förflutna ibland kvarlåtenskaperna som får henne att försöka ta reda på vad som hände.
Det är en spännade bok med flera trådar att hålla reda på samtidigt.

Japp, då har vi klarat av skuttandet runt majstången för den här gången. H var mycket förväntansfull innan vi skulle sätta igång med aktiviteterna men när det väl var dags blev han lite blyg och vågade inte hoppa ner från min famn. Sjunga och dansa "Små grodorna" med en tvååring i famnen var som ett rejält konditionspass ska jag säga...
Efteråt var vi i alla fall väldigt nöjda och dagen efter drog vi igenom alla sångerna ett antal gånger och mindes hur kul vi haft.

Min mysbok "Livets aviga och räta" slutade inte alls så mysigt som jag trott. Då och då blir man överraskad av det man läser vilket oftast höjer kvalitén även om det kanske inte blir det slut man velat ha.

Jag har inte börjat läsa något nytt utan klappar på min semesterhög och funderar på vad jag ska välja härnäst. Kanske ytterligare något lättsamt...
Ha en bra dag!

Klockan åtta imorse klev vi på tåget norrut, mycket uppspelta och förväntansfulla inför det kommande äventyret. H är helt införstådd med att semester betyder tåg (eller möjligtvis flygplan vid sällsynta tillfällen) eftersom vi nästan alltid far norrut vid längre ledigheter. Dessutom så åker Molly Mus och Emil Ekorre tåg på sin semester.
Resan gick fantastiskt bra och vi var inte ens trötta när vi kom fram. Det händer alltid spännande och underhållande saker vilket bidrar till att jag gillar att åka tåg mycket mer än bil.

Dagens roligaste händelse var när vi passerade ett ställe som låg rätt nära Skutskärs pappersbruk. Plötsligt hörde vi en mycket anklagande och indignerad röst som högljutt anmärkte:
- Pappa, du har fisit! Gå på toa!
-Nej, det har jag inte. Vi åker förbi ett pappersbruk, försökte den något pressade fadern förklara.
-Nehe, du har fisit! Jag VET att du har fisit! Du måste gå på toa.
-Nej, det har jag inte. Vi åker förbi ett pappersbruk.
-Nehe!!!!
-Oj, titta en isbjörn, (ett något naivt försök att distrahera den unge sonen)
- Va? En isbjörn? Vard...näe det finns inga isbjörnar i den här skogen.

Mer kunde vi inte höra av konversationen men jag misstänker starkt att pappan mutade sin son på något sätt. Det hördes rätt många fniss bakom tidningar och böcker i kupén i alla fall.

Jaha, då kanske det är dags att återgå till böckernas värld. Jag fick sitta och läsa ganska länge på tåget i min "Livets aviga och räta", den perfekta tågboken eftersom den är så lättläst. Georgia bor med sin tolvåriga dotter Dakota i New York. Hon driver en garnaffär där ett gäng entusiastiska stickerskor träffas varje fredag och har stickklubb. Eller, nja, alla stickar inte lika entusiastiskt kanske men kommer troget ändå. Det är en brokig samlig människor som man får lära känna, även utanför stickklubben.

Bara för ett par dagar sedan upptäckte jag i bokbloggen www.enbokomdagen.blogspot.com att det finns en fortsättning som jag nog kommer att införskaffa vid första bästa tillfälle.

Tvära kast

Efter att ha avslutat "Älskade syster" så kan jag bara konstatera att Joyce Carol Oates är en fantastisk författare och att jag är glad att jag plågade mig igenom de obehagliga avsnitten i boken då jag nästan mådde illa över hur barn kan behandlas. Utan att avslöja slutet så kan jag säga att det på något underligt sätt kändes hoppfullt fast det samtidigt var hemska sanningar som uppdagades.

Trots att jag vet att boken är Oates skapelse så känns det helt logiskt att den verkliga historien kunde ha gått till som hon beskriver.

Idag har jag, för att komma i lättsam semesterstämning igen, gett mig på "Livets aviga och räta" av Kate Jacobs. Det är tvära kast mellan genrer och intriger, men det är som när man ätit någon väldigt god, men stark mat. Man blir plötsligt sugen på något sött och smaskigt efteråt...
Jag gillar att sticka också och det ger boken en liten extrabonus.

Det är sommarlov och livet leker!
Nu är alla i familjen friska och glada igen och vi kan packa och förbereda oss inför tågresan norrut på torsdag.

Jag har återgått till Joyce Carol Oates och "Älskade syster". Under ett par veckor kunde jag inte läsa den eftersom jag var i mycket starkt behov av lättlästa, blommiga berättelser som inte störde sinnesron. Nu har jag kommit i semesterstämning och klarar böcker som raspar på själen (fast jag har packat några lättlästa och romantiska romaner att ta till när det blir för mycket grymheter).

Eftersom jag blir så nyfiken på verkligheten bakom Oates bok så har jag googlat och läst om den verkliga historien om den lilla skönhetsprinsessan som mördades 1996, vid sex års ålder. Det blev inte lättare att läsa boken efter det direkt!

Det absoluta värsta jag vet är böcker om barn som far illa och det är det minsta man kan säga att Bliss Rampike och hennes bror Skyler gör i "Älskade syster". Deras föräldrar framstår som totalt inkompetenta och känslomässigt handikappade när det gäller att ta hand om barn. Det värsta av allt är att de själva tycker att de gör allt för barnen när det egentligen handlar om att de tillfredställer sina egna behov. Jag blir så arg på dem! Samtidigt älskar barnen sin mamma och pappa och slår knut på sig själva för att bli älskade.

Det blev inget dagis idag heller. Febern ger inte med sig men som tur är finns det plåster och isglassar som piggar upp när livet känns tungt. Vi läser böcker och ser på Pingu, det enda på tv som duger när man är sjuk. Det är rätt mycket bestyr med nallen som också är krasslig, H måste ta tempen på honom (läskigt tycker nallen) och när han har feber, oftast 77, behöver han plåster på benet... Ja, ni förstår ju att det är fullt upp.

Jag har just läst en mycket sorglig bok, nämligen "Du och jag farsan" av Cajsa Stina Åkerström. Hon berättar självutlämnade om sin uppväxt med den komplicerade fadern Fred Åkerström. Fred Åkerström var en extremt begåvad sångare som levde med fruktansvärda inre demoner. Han växte upp med en far som misshandlade honom både fysiskt och psykiskt vilket gav honom ärr inombords som aldrig försvann. Cajsa Stina växte upp i en värld där hon aldrig visste vilket humör hennes pappa skulle vara på. Ena stunden var han bullrigt glad och översvallande för att sedan blixtsnabbt växla till raseri.

Varför, undrar jag när jag läser, är så många konstnärliga genier så trasiga inombords?

Den allra sorgligaste delen av berättelsen är när hon skriver om hans sista år. Under den tid då han behövde sin dotter som mest, deprimerad, sjuk, ensam och svårt alkoholiserad så orkade hon inte riktigt finnas där för honom utan försökte skapa sig ett eget liv.

Engelska noveller

H har haft feber hela helgen och han och jag har varit hemma i två dagar nu. Han tycker det är mysigt men längtar efter dagis...Det är synd att han måste vara hemma just denna vecka eftersom det är hans sista innan semestern. Tack och lov verkar han mycket piggare idag så imorgon får han nog träffa sina dagiskompisar igen.

Jag har läst engelska noveller i väntan på bussen i ett par månader nu. Lättlästa, lagom långa berättelser skrivna av kända engelska författare, t ex Maeve Binchy. Temat är relationer och kärlek.
"The BookLovers´Appreciation Society" är en bok skriven för kvinnor och en del av intäkterna från den går till bröstcancerforskningen. För mig som vill träna på att läsa på engelska är den perfekt. Jag har läst rätt många av författarna förut på svenska så jag känner mig bekant med deras sätt att skriva och jag tappar inte tråden om jag inte hinner läsa i den på en vecka eftersom det är noveller.
Min favorithistoria, hittills, är nog den allra första. "May and Mallard", en söt och överraskande kärleksberättelse.